Jag kom hem från jobbet och Misha och Yxel kom och mötte mig, glada i hågen. Men inte Randy. Jag fick gå runt och ropa på honom tills han slutligen avslöjde sig från kojan i klösträdet. Han pep iväg in i sovrummet och kom ut igen ungefär en halvtimme senare. Och då såg han ut såhär:

Ser spöke??

Något var helt klart på gång, jag har aldrig sett honom sådär förut. Otroligt långsamt och med alla sinnen på helspänn avancerade han millimeter för millimeter runt köksön. Jag pratade och lockade men han såg mig inte ens. Svansen var som en trädstam, ja ni ser ju själva, och hela tiden höll han blicken fäst på något i fjärran. Jag vände mig om och tittade:

Farlig farlig!

Helt obegripligt, visst att hon morrar och fräser och så men det har ju aldrig bekymrat honom förut? Nu satt hon dessutom helt tyst och stilla, utan att verka det minsta hotfull. Men Randy såg ut som om han skulle gå upp i limningen vilken sekund som helst, och ytterst sakta avlägsnade han sig till köket där han kröp ihop under bordet, utan att släppa Misha med blicken. Där låg han sen i säkert en halvtimme till utan att fälla ihop svansen eller svara på tilltal. Jag skulle ge rätt mycket för att få veta vad som har utspelat sig här tidigare idag...

Så här mysigt kan det vara ibland här hemma, när alla tre katterna bestämmer sig för att tillfälligt sluta fred och bara hänga lite.

Anar man nästan en viss svartsjuka från Svarta Damen?

Sen kan det naturligtvis bli för mycket av det goda, även en snäll katt som Yxel har sina gränser. =) (Hm, här ser man verkligen Randys storlek, ni som har träffat Yxel vet att han är en riktigt stor katt, men bredvid björnen här ser han verkligen pluttig ut...)

Igår var det byte av sänglakan i jourfamiljens säng, och som alltid var Yxel med och kontrollerade att allt gick rätt till. Det som gör det extra utmanande att försöka genomföra en bäddning med Yxel är att han alltid omedelbart placerar sig UNDER lakanet och vägrar flytta på sig. Dock fick vi igår kväll helt plötsligt oväntad hjälp av Randy... =)

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!

Nä men allstå, seriöst?

Tipsa alla du känner som går i kattankar, packa ihop er i en bil, på en cykel eller i en tunnelbanevagn och bege er till Kattstallet i övermorgon. Det är en fantastisk upplevelse att träffa alla dessa underbara katter (och människor :) ) samtidigt som det är en ordentlig ögonöppnare för det skriande behovet av fler hem som är beredda att öppna sina famnar till en liten hemlös kisse.

På Kattstallet kan du dessutom passa på att kika på Randys mamma Strävsamma, och hans bror Pooki - två jättefina katter! Läs mer om Öppet Hus-dagen på Kattstallets hemsida.

Hela familjen har nu så smått börjat hitta rutiner i vardagen. På dagarna är vi såklart på jobbet, men jag kan berätta lite om nattrutinerna. =) De börjar på kvällen när vi går och lägger oss. Då vill alla katterna vara med i sovrummet och oftast är de rätt lugna och skötsamma. Så vi somnar. Sen vaknar vi. Kanske klockan två. Eller tre eller fem eller tolv, det beror lite på. Vad det beror på vet vi emellertid inte.

Hur som helst, klockan mitt i natten vaknar vi av att det är fullt ös medvetslös här inne, då katterna jagar varandra i bus och fräser åt varandra när buset går överstyr. Då går den människa som ligger närmast dörren (jag) upp och föser ut grå och randig katt (inte lika lätt som det låter att hitta rätt färg i mörkret och den allmäna förvirring som då råder), och stänger dörren så att svart katt och människor ska få sova färdigt.

Sen somnar vi alla om och vaknar när klockan ringer. Då bankar grå katt och randig katt på sovrumsdörren och vill in och säga god morgon. Så människan som ligger närmast dörren (fortfarande jag) går upp och släpper in katterna utanför, och virrar sen tillbaka till sängen för lite härlig snooze. Människan som ligger längst ifrån dörren har oftast ännu inte vaknat då.

Nu vill alla katterna få sin beskärda del av morgongoset, och då uppstår nästa problem. Tre katter, två vakna händer. Följden brukar bli att en av katterna går och lägger sig på Johan och försöker nöja sig med den mänskliga inteaktion som uppstår då Johans bröst åker upp och ner när han lugnt sover vidare.

När klockan har ringt fjorton gånger eller så är det dags att masa sig upp. Nu kommer den stora överraskningsbiten, nämligen hur lägenheten ser ut i förhållande till hur den såg ut då man sist såg den. Det är nämligen inte ofta det stämmer helt överrens. =) Till exempel har vi tagit en vaxduk och fixat till ett överdrag till stora soffan för att skydda den mot Randys sylvassa klor och utifall att det skulle vara en ledsen katt som vi fick hem ville vi inte att det skulle ske en toalettolycka i soffan. Men det var ju ingen ledsen katt alls som kom, och detta verkar han ha velat demonstrera varje morgon genom att riva bort duken från soffan.

En annan sak som hade hänt nu imorse var att han hade lyckats vända på stadigskålen UTAN att en enda kula hade hamnat utanför, när jag lyfte på skålen låg alla kulorna i en perfekt cirkel. Stadigskålen väger 4,43 hekto - utan kulor. Vi är imponerade.

Tjong! (För oinvigda finns en sammanfattning här)

Efter detta brukar kissarna ta sig en morgontur ut på balkongen, eller som i morse - följa med matte och duscha. =) Duschvattnet som droppar lite från munstycket efter det att man har stängt av kranen är tydligen extra spännande, han verkar inte riktigt ha förstått att det kommer uppifrån. =)

Sen är det dags att gå till jobbet och på kvällen börjar det om. =)

Tre klor! Har vi fått klippa!! Det är helt otroligt, trodde aldrig den dagen skulle komma, och definitivt inte NU - såhär snart efter att han flyttat in igen. Men lilla Randan är så otroligt gosig hela tiden så vi beslutade oss för att pröva. Det är ju lite meckigt och trixigt förstås men det GÅR helt uppenbarligen! =D Den första klon fick jag klippa helt själv, men huvudet var liksom i vägen hela tiden eftersom det följde efter handen i jakt på mer gos. Så Johan kom till undsättning och vi klappade och kliade och pussade och snodde en liiiiten liten klo här och var bara. ;) 3 down, 15 to go!

Angående hans öga så ser det helt bra ut idag, han kisar inte längre och verkar inte ha ont alls. Så vi drar en lättnadens suck, ögonskador är inte att leka med.

Paparazzibild på en som minsann inte är rädd för klosaxen!

Ikväll när vi kom hem från jobbet kom Randy och mötte oss i dörren. Jätteglad och jättespinnande, men kisande med ena ögat. Risken känns rätt stor att han har åkt på en höger eller vänster från någon av de andra katterna, men vi får inte riktigt lysa i hans öga och titta efter ordentligt. Vi får se hur det ser ut i morgon.

Har ögonåkomman möjligen ådragits vid vildsint garderobslek?