Igår lyfte jag upp Randy - i den där läskiga stående positionen kilometer från golvet ni vet - för att sedan leta rätt på en stol och sätta mig ner med honom i knät. Och då stannade han kvar i knät och gosade in sig, fastän allt började med läskig flygtur!  =) För mig räknas de där små, som för många kanske kan verka helt obetydliga, framstegen som det bästa beviset på att det fortsätter att utveckla sig åt rätt håll för Randys framtida karriär som sällskapskatt.

Gjorde inget att man fick flyga lite först.

Sen MÅSTE jag ju bara visa bänglet i sitt esse, kolla in hur alla tassarna liksom är på helt fel ställen när han sitter i den där ställningen. Är man inte på gott humör innan så blir man ju det när man får syn på honom såndär. =)

Lotusställning tolkad av katt.