Idag provade Randy en sele! Det är så många saker man måste kunna när man är sällskapskatt, och att gå i sele är en av dem. Så bäst att han åtminstone får prova lite lugnt här hemma att bara ha den på sig, så att han vet hur det känns tänkte jag. Randy var på ytterst samarbetsvilligt humör, han spann hela tiden och selen var på efter mindre än 10 sekunder. Visserligen bakfram, men det var ju knappast hans fel. =)

Efter lite provande som gick strålande ville han plötsligt inte vara med längre. Jag fick ta bort kopplet men sen hoppade han in i klösträdskojan och sa att nu fick det vara färdigtselat. Jahapp. Men hur får jag av selen från en katt som har slutat samarbeta och gått och gömt sig? Jag lockade och pratade snällt men fick bara till svar att jag hade förbrukat min lektid, att han var sur för att det satt fast nåt konstigt kring hans mage och att han ville vara ifred. Tiden gick och jag började bli lite orolig för att han aldrig skulle låta mig plocka av selen, liksom "Katt säljes, sele ingår". Men sen kom Johan hem och kastade lite gokulor och lekte lite laserpek, och då glömde Randy bort att vara sur och kom skuttande. Så med lite trixande fick jag av selen igen och vi var åter vänner. Puh säger jag bara, men nu har han i alla fall fått en selintroduktion.