När morgonen kommer är småkissarna trots nattliga partyn helt utvilade och redo att börja den nya dagen. Oftast ser rummet mer eller mindre ut som ett slagfält. Därför börjar man med att sopa. Lill-Stina hjälper till:

Sen är det dags för frukost. Då är händer inte läskiga alls minsann:

Klart att äta! Lill-Stina och Pim-Pim låter sig väl smaka. Zeb är ju som bekant lite blygare, och dessutom en fruktansvärt långsam ätare, så för allas bästa får han dela tallrik med Yxel, som är en gentleman och aldrig skulle komma på tanken att sno någon annans mat! =)

När frukosten är serverad sänker sig ett lugn över kattungerummet. Det enda som hörs är ett målmedvetet smaskande. Mysigt... =) Snart är det dags för lek och stoj igen!

 ...Johan, som omröstningen här till höger redan förutspått. Här visar den nöjda vinnaren stolt upp sitt alster:

Juryns motivering lyder: "Bra ljus, hyfsat skarp, motivet fångat från rätt håll." Det är bara att gratulera! Dessa nyinkomna bilder med denna i spetsen kommer ge upphov till ett snart utbyte av Zebs porträttbild i föregående inlägg. Så håll ögonen öppna!

Här nedan visas ett axplock av andra inkomna bidrag som inte riktigt nådde ända fram:

Slutligen vill juryn passa på att ge ett hedersomnämnande till Johans huvudkonkurrent Johanna, för hennes bidrag:

Juryns motivering: "Fina färger och söt tassföring men inte helt framifrån. Lite i minsta laget, ofördelaktigt blänk i ögonen"

Juryns beslut kan inte överklagas.

Den här bilden tycker jag är talande för att man kan blanda ihop Pim-Pim och Zeb på bilder ibland. Jag tycker det ser ut som en spegelbild =)

 Sen vill jag låta katterna modella lite, för dom är så fina. Fast i vanlig ordning är kvaliteten på Zebs foto helt undermålig, vad är det frågan om där egentligen? Vampyrkatt som bara nästan fastnar på bild?

Lill-Stina

Pim-Pim

Zeb

Jag och Johan har en tävling. Den som först tar ett skarpt foto av Zeb med ansiktet vänt framåt vinner. Johan skulle omedelbart ge sig in i tävlingen ikväll, men då dog batterierna i kameran... så nu sitter han inne hos dem och läser istället, men de verkar rätt nöjda med att inte jagas av läskiga manicken som nån gång ibland råkar ge ifrån sig jätteskarpt ljus! Jag ska nog gå in och göra dem sällskap nu =)

Alltså man vill ju gärna klippa klorna på dem. För de kan ju inte låta bli att peta på allt, och sen sitter de fast.

För övrigt är det full fart på dem, och nu har vi lyckats ta några bilder så man ser dem på riktigt:

Zeb

Pim-Pim

Lill-Stina

Fine, alla kanske inte är jätteskarpa, men de duger för att visa skillnaden på dem. Zeb är alltså brun-och-svartrandig, Pim-Pim ljusgrå/mörkgrå-randig och Lill-Stina grårandig med vit teckning och cremefärgade inslag på frambenen. Assöta!

För övrigt säger vi både Lill-Stian och Lill-Stina om vartannat nu, förhoppningsvis kan veterinären bringa lite klarhet i det hela när vi ska dit för vaccination om några veckor. (Ett företag som jag försöker att inte tänka alltför mycket på än... =)

Avmaskningen gick kanonbra alla tre dagarna, god bless the leverpastej säger jag bara.

Alla tre kissar spinner nu - supermysigt att höra! Och idag fick jag klia Lill-Stina under hakan i en hel sekund innan det blev för läskigt!

En annan som tycker det här med människor är läskigt är ju som bekant lilla Zeb. Men man kan ta till medel för att avdramatisera närkontakt, till exempel en dörr. ;)

That's all for now, folks!

EDIT: Hahahaha gud vad pinsamt! "På de här fina bilderna kan man se skillnad på katterna minsann". Johan: "Det där är Pim-Pim, inte Zeb. Den där med." Så jag fick snabbt byta, undrar om det var någon som hann se fadäsen? =) Ok dom är sjukt lika - iaf på bilder där man försöker orientera sig med hjälp av färgskalor... (bla bla dålig bortförklaring)

Idag tänkte jag att det skulle vara trevligt att lägga upp tre porträttbilder av kissarna. Jag gick igenom samtliga foton vi har tagit av dem (börjar bli en hel del nu), och då uppenbarade sig tre saker:

1, Pim-Pim blir fullkomligt adorable på samtliga bilder

2, Lill-Stina ser skeptisk ut på samtliga bilder

3, Zeb fastnar inte på en enda bild, åtminstone inte med skärpa.

Följdaktligen blev resultatet sådär:

 Lill-Stina                             Pim-Pim                              Zeb

En annan sak vi har upptäckt i helgen är att Lill-Stina med största sannolikhet är Lill-Stian. Sådant syns när dom ligger på rygg och leker med tofspinnen. Fast vi har googlat och det verkar sjukt svårt att avgöra även om man får ta i katterna. ;)

Nummer tre jag vill meddela är att vi har börjat avmaska kissarna. De ska äta en bit av ett piller var i tre dagar. Vad jag trodde skulle bli näst intill omöjligt visade sig gå på 25 sekunder, då pillret var gömt i en bit härlig leverpastej. Hoppas piller 2 går ner lika bra ikväll...

Sen vill jag avsluta med att visa några mysiga bilder, en på sovande kisse med nysnö i bakgrunden, och en på modig kisse i knä, och så sist en liten bildserie med mycket kärlek i. Enjoy!

Steg 1:

Värm upp med någon form av kravlös lek med lämpligt föremål, här tofspinne (se fig 1).  Distraherande och avledande manöver som är avgörande för utfallet i steg 2.

Fig 1 -Samtliga kattungar engagerade i lek med tofspinne

Steg 2:

Fortsätt lek med tofspinne med ena handen, samtidigt som den andra handen initierar lätt närkontakt (se fig 2). Kan i vissa fall komma att bli förenat med smärta för den hand som utför själva kontaktproceduren.

Fig 2 - Klapp med hand

Steg 3:

I vissa fall har det visat sig möjligt att dra närkontaktsritualen ett steg längre, även här med tofspinnes hjälp (se fig 3). Vifta inbjudande med tofspinnen över ytan där närkontakt önskas - här knä. Invänta kontakt. För bästa resultat, kamouflera kontaktytan till något avdramatiserat, till exempel mysig filthög.

Fig 3 - Närkontakt med större yta

Upprepa steg för steg varje dag, avsluta med tonfisk.

Edit: Efter varje dylik session bör en stunds välförtjänt vila uppmuntras.

Jag skriver detta medan blodet från alla tusen små klössår fortfarande inte har stelnat (dramatiskt va?). Men nu har vi fått klappa både Lill-Stina och Pim-Pim!!! Det tog ett tag innan vi kom på hur man skulle göra, därav alla rivmärken. Men till slut insåg vi att om man lekte med dem med tofspinnen samtidigt var de alldeles för upptagna för att bry sig om att man klappade. Och sen, steg för steg, insåg de vad som hände och att inte hela världen gick under bara för att de enorma tvåbeningarna tog på dem. Stina var till och med lite godkännande i sin framtoning (tassade på fingrara etc) medan Pim-Pim valde att ha en mer oventande approach typ "det man inte ser har man inte ont av" =) Jag längtar jättemycket till imorgon när vi kan fortsätta klappandet, förhoppningsvis utan klor denna gång!

Sweetie!

Så har även Lill-Stina fallit för Yxel, vilket framgår av nedanstående bildserie. =)

Dessutom tycker Yxel det är jättekul att spralla utanför småkissarnas rum, han får ju full uppmärksamhet då =) Idag försökte han bolla lite med dem, men gallret var ju i vägen...