Lek verkar vara vägen till de här små kissarnas hjärtan. När man leker med dem med till exempel tofspinnen eller som här - laserpekaren - glömmer de allt omkring dem och man får komma jättenära!

Pim-Pim har också börjat spinna nu. Jättehögt! Fast liksom Zeb händer detta bara när Yxel är nära. En annan rolig sak som hände var att Yxel visade sin böj-pose för kissarna, den som har gett honom smeknamnet "banankatt" bland våra vänner. Den går ut på att han sträcker sig så han blir tre meter lång ungefär, samtidigt som han böjer ryggen bakåt. Småkissarna gjorde stora ögon. Lite senare hittade vi Zeb i exakt samma ställning! Copycat. ;)

Banankatt - the original.

Måste avsluta med att visa en sjukt söt bild, tagen i bästa paparazzianda. Kissarna är nu jättenyfikna på allt som finns utanför deras rum, och så fort de hör aktivitet här ute kommer de fram. Jag tycker de ser ut som nåt ur Star Wars på den här bilden. =)

Ewoker?

Idag kommer jag att berätta om de andra två katterna som bor här. Misha kom till mig för ungefär sex år sen. Några bekanta till mina föräldrar berättade att en hemlös katt hade flyttat in på deras veranda. De hade satt upp lappar och polisanmält att de hittat katten, men ingen hörde av sig. Eftersom de själva var allergiska kunde de inte låta katten flytta in, men de gjorde iordning en pjäxvärmare åt henne som hon sov i på verandan för att klara kylan. Men sen började det bli kallt på riktigt, och då fick hon komma till mig på prov. Och det har jag inte ångrat en sekund!

Misha

Misha var en vuxen katt redan när hon kom till mig, så det är svårt att avgöra hur gammal hon är. Förhoppningsvis lever hon ett bra tag till! Misha är märkt av sitt tidigare liv som hemlös, trots att hon är supergosig och kelig, så är hon fortfarande väldigt försiktig mot alla förändringar, till exempel när det bor tre kattungar i hennes rum! Så tog det också lång tid innan hon helt accepterade katt nummer två, Yxel.

Yxel

Yxel kom till oss från samma katthem som de tre kattungarna. Jag och Johan följde med min bror dit för att titta på katter, och längst in i ett fönster satt Yxel uppkrupen och försökte göra sig så liten som möjligt. När jag gick fram och pratade med honom började han skaka i hela kroppen. Och när jag sträckte fram handen och klappade honom försiktigt började han hackande att spinna, trots skakningarna. Jag tokgrinade, och så bokade vi honom. =)

Yxel är världens snällaste och mysigaste katt, och idag är han hur social som helst och älskar allt och alla. Men det tog honom tre veckor bakom mitt datorbord innan han vågade sig fram. Så det går att vinna blyga katters hjärtan, med tålamod och tonfisk... =)

Idag är Misha och Yxel kompisar, och även om det inte är fullt gosparty så hittar dom stöd i varandra när yttre fienden (veterinär, dammsugare etc) närmar sig. Vi älskar våra katter, och hoppas och tror att de tre nykomlingarna kan lära sig att lita på människor genom att titta på de äldre katterna. 

Här kommer bloggens första filmsnutt, starring Lill-Stina och Pim-Pim i full färd med att oskadliggöra laserpricken. =)

Idag skulle jag klappa med handen tänkte jag. Det har ju gått så bra med tofspinnen, och dom är ju så ulliga gulliga. Men dom har klor. Jättemånga sylvassa små klor. Det blir tofspinne ett tag till.

Ullig. Gullig. Sylvass.

Oj oj vilken helg! På lördag förmiddag åkte vi till Bromma Zoo för att införskaffa lite saker till kattungarna. Jag hade en bild i huvudet av ungefär hur sakerna vi behövde skulle se ut. Shoppingrundan blev mycket lyckad:

3 skålar med låg kant som inte flyttar på sig när dom äter, en laserpekare, en mjuk tofspinne att klappa med, bollar som inte låter när dom rullar mot parketten mitt i natten, två lekpinnar med roliga saker på.

Nu var vi redo att testa vårt verk. Resultatet lät inte vänta på sig. Tofspinnen fungerade utmärkt att klappa med. Matskålarna stod stilla när dom åt. Bollarna och lekpinnarna var fantastiskt roliga, men roligast av allt var laserpekaren (såklart).

Klappa med tofspinne, inte lika läskigt som händer.

Skålar står still när man äter. Mycket bra. I bakgrunden Yxel.

Tofspinne går också att använda som leksak

Zeb, den brunsvarta, har börjat spinna! Men bara när han får vara med Yxel. Jättehögt spinner han, man tror inte att en så liten varelse ska kunna uppbåda så mycket ljud. =)

 Pim-Pim och Lill-Stina äter. Zeb trånar efter Yxel.

Dom kommer högt på gallret nu, dom rackarna. Som tur var har Johan täppt igen hålet högst upp. Till höger, mätt Pim-Pim.

Det är roligare på andra sidan gallret. Tror dom =)

Idag snöar det, och småkissarna är fascinerade! Dessutom vågade Pim-Pim nosa på mitt finger. Modigt! Dom hoppar upp mycket i soffan nu när vi sitter där. Ligger bredvid och bara umgås. Snart tror jag vi får klappa! Hoppas!

Ok nu slår jag på kommentarsfunktionen på detta inlägg och framåt!

Inatt (eller tidigt imorse egentligen) vaknade vi av skrik. Hjärtskärande små skrik. Jag rusade upp och ut i vardagsrummet som gränsar till kattungerummet. Där, på varsin sida av gallret, satt Zeb och Yxel. Zeb skrek för allt han var värd, och Yxel tittade olyckligt på mig. Det blev tyst när jag kom fram, och jag kunde konstatera att ingen var döende eller liknande. Sömndrucken rantade jag tillbaka till sängen men ett par minuter efter det tog det hus i helsike. En hel kattungekör tjöt i himmelens sky och både jag och Johan flög upp och ut igen. Där, högst upp på gallret, där det inte möter dörrfodret, men nästan, satt Zeb och vinglade. Han hade klättrat hela vägen upp och vi kom verkligen i sista sekund. Han ville tydligen jättegärna ut till Yxel, men vi lyckades övertala honom att klättra tillbaka igen. Så från och med nu får dörren mellan rummen vara stängd när vi inte är hemma. =)

Zeb på väg ut till Yxel

Zeb, den mest svårflörtade och räddaste av de tre är alltså störtförälskad i vår stora grå hankatt Yxel. Idag när Johan kom hem från jobbet gick han raka vägen in i rummet, och Yxel hängde på. Det tog inte många minuter förrän Zeb vågade sig fram och ville hälsa. När jag sen kom hem upprepades proceduren så jag fick se det med egna ögon. Lilla skrämda Zeb klev morskt fram så fort han förstod att Yxel var i rummet. Han sa "Koirr koirr" och ville stryka sig mot Yxel, men Yxel är fortfarande lite försiktig och osäker på vad det är för små. Så han hoppade upp i soffan, och Zeb efter. "Koirr koirr!" Haha han hänger Yxel i hasorna som en sann beundrare. =)

Lill-Stina och Zeb myser i fåtöljen

Det finns mycket att titta på utanför fönstret

Idag blir det mest bilder, bl a kan Lill-Stina stolt visa upp att hon har fattat det här med lådan. =) Det är superkul att se dem göra framsteg varje dag.

Idag är dom lite fega allihop, och ligger och trycker under soffan. Men lite falukorv gick ner, och sen var faktiskt Pim-Pim dagens modigaste! Han var framme så länge att han hann fastna på bild flera gånger... =)

Sen försökte vi fota stackars Zeb som hade krypit in i buren. Jag mixade och mojjade länge med kameran för att INTE blixtra i hans ögon. Men sen gjorde jag fel nånstans på slutet ändå, så blixten brann av. =( Jag skämdes. Lite skinka dög som plåster på såren, och nu vågar Zeb också äta skinkan ur handen!

När jag skulle mata Lill-Stina med skinka hände nåt underbart! Hon la sin lilla lilla tass på mitt pekfinger och höll i, samtidigt som hon blinkade mysigt! Vi har fått närkontakt, och till på köpet initierat av henne! Fantastiska små liv, ni är störtmodiga. =)