Under 1:

Johan klippte Lill-Stians klor igår. Sju stycken fick han klippa innan Stian tröttnade och gick. Approachen var väldigt avslappnad, typ "Nämen hej ligger du här, mysigt, få se på din fina lilla tass, ojoj bäst jag tar bort det här vassa" osv. Jag är mycket imponerad.

Under 2:

Inget förenar så bra som gemensam fiende, här dammsugaren. För er som undrar: Jo det ÄR den svarta katten till vänster. Återigen, jag är mycket imponerad.

OBS Bilden är inte ett montage

Ikväll får vi se vad Lill-Stian tycker om sitt livs första fyrverkeri. Vi kommer inte att skjuta här, det räcker med alla omkring. Misha och Yxel brukar klara det bra vad vi vet, kanske kan de ge lite tröst om det blir för läskigt.

Gott nytt år till er alla!

Åh, dumma kvinna

Jag sover med snön som fond

Fota nåt annat

Det. Här. Är. Det. Sötaste. Jag. Sett. I. Hela. Mitt. Liv.

Nånsin.

De HÅLLER OM varandra for crying out loud!!  =)

Liten mugshot-serie. Klipp ut och spara!

Idag hade monseigneur besök av jourhusses mamma och han uppförde sig exemplariskt, sötnosen. =)

På nätterna har han börjat visa intresse för att sova i vår säng, bredvid Yxel såklart. Tyvärr är inte Misha alls förtjust i idén, vilket har resulterat i att jag mer än en gång har vaknat av högljutt fräsande på min mage. Det ska vara spännande även att sova! =)

Vill sova med alla andra

Efter frukosten när vi satt i soffan kom Lill-Stian plötsligt hoppandes med ett byte i munnen. Det visade sig att han hade varit och snott den sista biten ljuvlig Mon-Pèreost som låg framme på frukostbordet. Varken Yxel eller Misha äter vitmögelost så jag reflekterade liksom aldrig över att den kunde vara i fara. Jättejättegott tyckte Lill-Stian och ville inte alls lämna tillbaka den.

Gott med ost!

Sen vill jag visa en bedårande liten filmsnutt på Lill-Stian, bilder i all ära men live är han ändå allra bäst! =)

Imorse när vi satt och åt frukost var det ett fasligt spring på herrarna. De jagade varandra fram och tillbaka och leken eskalerade mer och mer. Misha som inte är ett stort fan av sådana stökerier satt med oss, och tillsammans betraktade vi skådespelet. Yxel kan ibland bli lite hårdhänt när han leker, och Stian som är så liten skriker ibland när de kivas. Det är lätt att omedelbart vilja gå emellan och skilja dem åt, men man vill ju också veta att Stian klarar av att ta sig ur en sån situation själv - vi är ju inte hemma hela tiden. Sålunda satt vi alla tre (jag Johan och Misha) och betraktade uppmärksamt den allt våldsammare leken. Till slut kändes det som om Lill-Stian började tycka att det var lite läskigt, för han pep och fräste och verkade vilja avbryta. Jag skulle precis gå emellan när Misha hann före. Med några raska steg var hon framme vid tumultet och drämde till Yxel i huvudet! Lill-Stian passade på att smita iväg men Misha satt kvar och illblängde på Yxel som såg ut som ett stort frågetecken. Räddad av svarta damen, det kunde man aldrig tänka!

Övervakar stojigheter

Efter en sånhär sammandrabbning är vi förstås lite extra uppmärksamma på Lill-Stian och Yxel, men Stian verkar inte alls tycka att Yxel är läskig utan stryker sig emot honom och drar honom i svansen och vill leka. Men det känns ändå skönt att veta att Misha håller ett vakande öga på dem. Misha verkar även ha nått en ny fas efter morgonens oroligheter, för hon har inte fräst åt Stian sen dess och vid ett tillfälle fick han till och med nosa henne i rumpan! (Detta är en artig gest på kattska, för er som undrar) =)

Oftast så här såta vänner

Jättesåta

Imorse, kl 8.00 för att vara exakt, väcktes jag ur förvirrade grötdrömmar av ett distinkt alarmljud. Min nya jobbmobil har en mängd fiffiga funktioner och det ljudande alarmet annonserade en av dem: Mötespåminnelse. Spännande, med tanke på att jag inte har börjat använda den funktionen än. Sömdrucken vinglade jag upp för att lokalisera ljudet. Jag fann telefonen i soffan tillsammans med Lill-Stian, som tittade uppfordrande på mig. Antagligen hade larmet gått i flera minuter redan. Utan att ens orka fundera på saken slet jag åt mig telefonen och tryckte på några ytterst godtyckligt valda knappar tills den slutade låta, varpå jag rantade tillbaka till sängen och somnade om. I fem minuter. För tydligen hade jag bara lyckats snooza alarmet, och nu var det i full gång igen. Eftersom jag inte visste hur jag skulle undvika att väckas med fem minuters mellanrum hela morgonen såg jag ingen annan utväg än att försöka gå till botten med vad det var för spännande möte jag höll på att missa, och avboka det. Knapplåsfunktionen har jag inte fått till än, så uppenbarligen hade ju Lill-Stian med några enkla knapptryck lyckats lägga in något. Nyfiken tittade jag efter vad det var. På rubriken var en enda bokstav inlagd: "V", och sen tiden 8.00-9.00 Hm, undra vad Lill-Stian hade i tankarna? "Veterinär" 8.00-9.00? Knappast. "Viktigt möte" 8.00-9.00? Eller kanske bara "Var god gör frukost" 8.00-9.00 ;-)

Vem vet?