Precis när jag skulle somna i natt hörde jag ett ihåligt metalliskt ljud. "Klonk klonk klonk" sa det. Jag tänkte att vinden kanske slet i vajrarna ute på balkongen så jag tryckte in kudden i örat och försökte somna ändå. Men ljudet fortsatte och fortsatte fastän det inte blåste särskilt mycket ute. Till slut var jag tvungen att gå upp för att se vad som stod på. Jag följde ljudet och hamnade under matbordet mot fönstret till, där Lill-Stian hade plockat ner vår ute/inne-termometer från fönsterbrädet så att den hängde i sin sladd mot elementet. Där satt han och puttade den fram och tillbaka. "Klonk klonk klonk". Han blev dessutom skitglad av att få nattsällskap av mig och ville inte alls låta sig övertalas att gå och lägga sig. Så där satt jag, mitt i natten under matbordet och försökte prata honom till rätta medan han koncentrerat fortsatte termometer-element-leken. Till slut kom Yxel till min undsättning och lyckades på något sätt förklara att det var sovdags.

Inte alltid såhär sovig av sig.

Idag har jag jobbat hemifrån och Lill-Stian har försökt blidka Misha. Med mycket torftigt resultat ska tilläggas. Yxel blir lite olycklig när det låter sådär illa om Misha, han kommer springande och vill övervaka. Men Lill-Stian tar inte åt sig av fräset utan typ "nähä då återkommer jag senare" och så struttar han iväg igen.

Sen har det förstås lekts väldigt mycket idag, bra för Yxel också så han får röra på sig. =)

Jag misstänker att det pågår någon form av samarbete på den högra bilden.

Dessutom har det sovits en hel del, vilket inte bådar gott för natten. Men vad är några timmars förlorad sömn egentligen mot att ligga i sängen och höra en liten katt därute vara lycklig? ;-)