Idag ville Yxel vara sova en stund i favoritfåtöljen inne i småkissarnas rum. Bara sådär en stund ifred... =)

Men självklart (och det här borde Yxel ha vetat) får man inte vara själv när man är stor mysig katt. Yxel var snart omgiven av sin beundrarskara. Men - vad som är ÄNNU mysigare än att sitta runt och titta på vore ju att få sova bredvid Yxel! Frågan är bara hur man ska närma sig ämnet... Först försökte småkissarna med det mer konventionella tillvägagångssättet:

Men det blev inte mer än lite tassande på stolsdynan, de vågade liksom inte ta sin idé hela vägen sådär framfusigt. Då valde Pim-Pim att pröva en lite annan approach:

Om man jobbar systematiskt och låtsas som om det regnar...

"Jag är egentligen inte här..."

Trägen vinner! Myyysigt, tyckte Pim-Pim. Trångt, tyckte Yxel. =)

Sen började jourhusse göra iordning kattmiddagen utanför.