Det var märkligt tyst i kattungerummet, trots att det brukar vara full fart där, inte minst när Yxel är inne på besök. Det var som när barn blir tysta, man funderar "Har dom nåt fuffens för sig?" Så jag smög fram med kameran i hand och möttes av en underbart gosig syn:

Jodå, dom är där allihopa. =) Soffhögen såg såklart mysigast ut, men Zeb är ju som bekant inte en early adopter och har därför inte riktigt anammat denna nya umgängesstil (att sova med storkatten) än. Men Lill-Stina hade däremot som synes anslutit sig till sovgänget =)

Jag tänkte försöka klappa lite när det var så gosigt, men det gick inte alls. Då började vi leka med gamla goa tofspinne, och DET var kul det! Jag försökte leka så de hamnade på rygg för att se om jag kunde försöka lista ut vad det är för kön på dem (man känner sig lite som att man är inne på privat område och kikar), men de sparkar och viftar ju som galningar med tofspinnen, så man ser ta mig sjutton inte ett dyft... =)

Sen var det mat, kissarna var superhungriga! Yxel ville också vara med och äta, men Lill-Stina snodde hans skål hela tiden. Och när han snällt flyttade sig och bytte skål kom hon efter och puttade undan honom och snodde den skålen istället. Stackars Yxel, han finner sig i sånt. =) Det som är bra med matstunden är att man får klappa Lill-Stina så mycket man vill och Pim-Pim får man klappa lite grann tills han tröttnar.  Men när vi lekte tofspinne så fick jag klappa Pim-Pim på den ulliga lilla magen! Sånt kan göra ens dag. =)