Som ni kanske minns så var Randy alldeles tokig i att bli klappad med en sån här elementpensel, så Johan köpte en igår och idag tog vi med oss den till Kattstallet för att se om Randy skulle uppskatta gåvan. Det gjorde han:

Måla katt!

Tyvärr känns det som om han blir mer och mer avog mot händer och klappar, idag fick vi inte klappa alls. Kanske är det för att vi bara har varit där en stund varje vecka, kanske tycker han inte längre att vi står honom nära, kanske har jag för bråttom när jag är där eller för höga förväntningar. Men det är hjärtskärande när det känns som om varje gång vi är där så har han tappat lite till av sina sociala framsteg från när han bodde här. Men kvinnan som jobbar på med Ösmokatterna gör verkligen en dunderinsats, hon sliter och kämpar och ger honom massor av uppmärksamhet. Jag är så glad att hon finns där för Randy. Och jag är rätt säker på att i en hemmiljö skulle han snart återgå till att vara den mysiga kelsjuka kille som fortfarande bor långt därinne nånstans.

Tycker inte att vi är lika mycket bundisar längre...

Det har inte blivit något besök till Kattstallet idag, men jag tänkte att jag med jämna mellanrum ska visa utvalda bilder från Randys tid hos oss som inte tidigare publicerades här på bloggen. Först ut är några foton från när han var precis ny här och fortfarande bodde inne i ett eget rum. När bilderna togs hade vi just insett Randys förkärlek för tofspinnar.

Lite läskigt fortfarande med allt nytt.

På bilderna är han bara tio månader, men det var väldigt svårt att tro för han var jättestor redan då. =)

Titta sötnosen är i tidningen!

Denna snubblade jag bara över när jag letade efter en annan sak på nätet! Visserligen är den inte helt ny, utan från tiden innan han var hos oss, men ändå! Gullepojken!

Det verkar som om det är måndagar som har blivit besöksdagar för mig och Randy. =) Idag när jag kom fick jag inget fräs alls utan det gick kanonbra att börja klappa direkt med tofspinne. Med händer var det emellertid svårare - Randy var väldigt viftig och han har som sagt var enormt långa och sylvassa klor, och i kombination med hans minst sagt kraftfulla handslag innebar det en hel del revor på händerna.

Här hemma hos oss gick det jättebra att klappa Randy, men nu har han alltså blivit lite mer restriktiv på det området. Så nu vänder jag mig främst till spekulanter på Randy:

Sträck inte fram handen i en "nosa här"-gest. Det kommer att göra ont. Ta istället tofspinnen och klappa honom kring huvudet, det gillar han. Till skillnad från många andra katter är han inte alls lika rädd om sin bakdel, så där brukar det gå bra att klappa medan huvudet är "upptaget" med tofspinne. Fortsätt sen att jobba med "bakdelshanden" uppåt närmare och närmare huvudet, var uppmärksam på om han börjar intressera sig för bakdelshanden, ta i så fall bort den och börja om. Till slut går det att ersätta tofspinne med bakdelshanden som nu har blivit framdelshand.

Randy gillar klappar och kli jättemycket, men det är som om han hela tiden måste försäkra sig om att man inte har onda avsikter eller något. Detta vet jag av erfarenhet kommer att släppa när han känner sig tryggare.

Jättfin är han i alla fall! =)

Tittar på en galen fluga utanför fönstret.

Idag klockan ett hade jag bokat in ett nytt besök till Randy. Han har blivit modigare berättade personalen på Kattstallet, och de sa att han är hjälpt av sin nyfikenhet. När jag kom in på avdelningen låg Randy i klätterträdet och vilade middag, och jag beväpnade mig raskt med en tofspinne och klev fram:

Störs i sin siesta.

Det var även en massa andra katter där som också blev förtjusta över besöket och ville ha klapp och uppmärksamhet, men efter en stund lyckades jag och Randy få oss en egen vrå. Det gick mycket bättre att börja klappa den här gången, visserligen morrade och fräste han lite grann av principskäl, men han kändes inte alls lika rädd som förra gången.

Går med på klapp.

Mysigt ju!

Under tiden vi satt där så kom spekulanter och vandrade runt på avdelningarna, och Randy lät mig fortsätta klappa fast det stod okända människor utanför buren och tittade in. Duktig Randy!

Sen tänkte jag att det kanske var dags för lite lek, jag hade i ett ögonblick av klarhet lyckats få med mig laserpekaren hemifrån. Randy tyckte lek var sådär. Desto roligare tyckte kissarna Cher och Jane Adobra (svårt att gissa katt ibland =) ) att det var men de kom inte åt laserpricken från andra sidan gallret.. =)

Randy låter sig inte impas

När Randy tyckte att vi hade lekt färdigt kröp han upp i fönstersmygen för att titta på rastgårdarna till Hundstallet nedanför fönstret, och jag passade på att prata lite med kvinnan som ägnar sig mycket åt Ösmokatterna. Hon sa att Randy är en charmig herre och att han brukar vara ganska så avslappnad, skönt att höra! Hon visade också hur hon brukar klappa honom med tofspinne, och Randy verkade verkligen tycka att behandlingen var jätteskön. Därefter lämnade hon oss för att gå och socialisera lite med Strävsamma och Pooki, som hon har lyckats få klappbara båda två. Jag och Randy gosade vidare.

Mys i fönstersmyg.

Jag passade på att klappa så mycket jag bara kunde, men till slut var Randys päls alldeles platt av allt klappande och klockan var över tre, så då kändes det som om det var dags att säga hejdå för den här gången. Jag har inte bokat in något nytt besök än, vi får se hur det passar med resor hit och dit. Men bloggen kommer att uppdateras när det händer något nytt.

Bilderna från besöken på Kattstallet är av dålig kvalitet eftersom jag använder mobilkameran där för att inte skrämmas med blixten.

Idag var vi och hälsade på Randy på Kattstallet. Såhär ser hans bur ut:

På gallret hänger ett hjärta med texten "Extra mycket kärlek" för att de volontärer som arbetar där ska veta att i den här buren bor det katter som behöver mer uppmärksamhet och övning i social interaktion med människor.

Randy låg högst upp på en liten avsats. När vi kom in i hans bur så vek han ner öronen och morrade och fräste åt oss fast vi pratade lugnt med honom och inte gjorde några hastiga rörelser. När vi närmade oss började hela katten darra och jag mitt mjukhudade blötdjur började såklart lipa och tänkte att han har glömt allt han har lärt sig. Men vi fick tag på en tofspinne som ju fungerade bra första gången vi skulle närma oss, då han var precis ny i vår familj. Randy var mycket skeptisk i början men efter hand tinade han upp:

Efter ungefär en halvtimme av konstant tofspinnekli kom han så plötsligt på hur det var man gjorde när man gosade:

Det var lite spring i hans bur av andra katter så efter ett tag hoppade han ner från sin hylla och in i grannburen där det var lite lugnare. Vi följde efter:

Till slut började han till vår stora lycka att spinna, och vi satt hos honom totalt två timmar och bara klappade och kliade och småpratade med honom. Det var lycka att se att han äntligen slappnade av.

Lilla Randy har alltså inte hunnit bli riktigt så social hos oss som vi hade hoppats på, men vi vet att alla underbara människor som jobbar på Kattstallet gör sitt bästa för att han ska bli modigare och våga visa besökarna vilken fin och urmysig katt han är. Och på måndag får vi komma tillbaka och fortsätta klappandet. 

Den snälla kvinnan som har tagit sig an Randy och hans släktingar skickade ett SMS till oss igår. Däri berättade hon att Randy hade hoppat och lekt i korridoren och sen hälsat på katten i grannburen. På kvällen hade hon läst för Randy, Pooki och Strävsamma och Randy hade varit mycket avslappnad. Sen blev det kalas när Randy fick en bit varm stek(!) som han vågade äta från hennes hand, och smakbiten slank ner fort. =)

Det känns så skönt att Randy verkar kunna slappna av där även efter så kort tid, och också att det finns människor på Kattstallet som håller ett extra öga på honom och försöker se till så att han inte tappar sitt nyvunna mod. Vi kommer snart att åka och hälsa på honom på Kattstallet, och efter det hör vi av oss här igen med en ny rapport.