Idag klockan ett hade jag bokat in ett nytt besök till Randy. Han har blivit modigare berättade personalen på Kattstallet, och de sa att han är hjälpt av sin nyfikenhet. När jag kom in på avdelningen låg Randy i klätterträdet och vilade middag, och jag beväpnade mig raskt med en tofspinne och klev fram:
Störs i sin siesta.
Det var även en massa andra katter där som också blev förtjusta över besöket och ville ha klapp och uppmärksamhet, men efter en stund lyckades jag och Randy få oss en egen vrå. Det gick mycket bättre att börja klappa den här gången, visserligen morrade och fräste han lite grann av principskäl, men han kändes inte alls lika rädd som förra gången.
Går med på klapp.
Mysigt ju!
Under tiden vi satt där så kom spekulanter och vandrade runt på avdelningarna, och Randy lät mig fortsätta klappa fast det stod okända människor utanför buren och tittade in. Duktig Randy!
Sen tänkte jag att det kanske var dags för lite lek, jag hade i ett ögonblick av klarhet lyckats få med mig laserpekaren hemifrån. Randy tyckte lek var sådär. Desto roligare tyckte kissarna Cher och Jane Adobra (svårt att gissa katt ibland =) ) att det var men de kom inte åt laserpricken från andra sidan gallret.. =)
Randy låter sig inte impas
När Randy tyckte att vi hade lekt färdigt kröp han upp i fönstersmygen för att titta på rastgårdarna till Hundstallet nedanför fönstret, och jag passade på att prata lite med kvinnan som ägnar sig mycket åt Ösmokatterna. Hon sa att Randy är en charmig herre och att han brukar vara ganska så avslappnad, skönt att höra! Hon visade också hur hon brukar klappa honom med tofspinne, och Randy verkade verkligen tycka att behandlingen var jätteskön. Därefter lämnade hon oss för att gå och socialisera lite med Strävsamma och Pooki, som hon har lyckats få klappbara båda två. Jag och Randy gosade vidare.
Mys i fönstersmyg.
Jag passade på att klappa så mycket jag bara kunde, men till slut var Randys päls alldeles platt av allt klappande och klockan var över tre, så då kändes det som om det var dags att säga hejdå för den här gången. Jag har inte bokat in något nytt besök än, vi får se hur det passar med resor hit och dit. Men bloggen kommer att uppdateras när det händer något nytt.
Bilderna från besöken på Kattstallet är av dålig kvalitet eftersom jag använder mobilkameran där för att inte skrämmas med blixten.
Helena
15 juli 2009 00:15
GUd vilka mysiga bilder! Antar att du inte kan avra annat än nöjd efter detta bösk! Är så glad för er skull! Lyckans ostar! =D
http://sjoborg.blogg.se
Johanna
15 juli 2009 00:52
Hej Helena,
Ja det känns jätteskönt att Randy var lite mer avslappnad denna gång och jag hoppas bara att han kan hålla sig såhär lugn och nöjd när det kommer spekulanter också. Randy är duktig på att vifta med sina vassa klor om man närmar sig för häftigt och han inte känner personen, men om man bara tar sig tid att presentera sig för honom så att han litar på en så blir han en så himla mysig katt!
Anna
20 juli 2009 17:07
Hej Johanna!
Jag måste säga att det ser ut på bilderna som om ni har gjort ett bra jobb med Randy. Jag och min sambo är också jourhem till åkeshovskatter så jag vet vad som kan hända med dem när de kommer tillbaka efter en tid i jourhem. Men som sagt, ni verkar ju ha gjort ett bra jobb, för det ser verkligen mysigt ut på bilderna.. =)
MVH Anna (Jourmatte till Kanebo)
Johanna
21 juli 2009 00:23
Hej Anna! Ja Randy kan mysa till det rejält när han bara vill, men han är också väldigt snabb på att vifta till med tassen om man bara sträcker fram en hand sådär som man normalt sett gör till en katt för att hälsa. Det beteendet försvann så småningom här hos oss men har nu kommit tillbaka, och det är väl egentligen hans största problem nu för att kunna charma spekulanter...
Vilka andra katter har ni varit jourhem åt och vet du hur det har gått för dem sen? Skriv gärna och berätta!
Anna
21 juli 2009 11:07
Hej!
Jag hoppas att det snart kommer någon som vill ha Randy, för han verkar väldigt gullig. Tror nog att denna blogg hjälper till oxå. =)
Vi har varit jourhem åt först Isolde som blev såld efter bara en månad hos oss. Det senaste vi hörde var att hon mår bra hos sin nya ägare. Sen tog vi hand om Mazarin, som såldes men kom tillbaka. Nu har han äntligen fått komma till ett nytt hem, till våran lättnad. Samtidigt med Mazarin hade vi även Jessie. Han var hos oss i ett år, men så kom till slut en intressent som såg potentialen hos en av de snällaste katter jag har träffat. När vi lämnat Mazarin och bara hade Jessie ringde kattstallet och undrade om vi kunde ta hand om Smulan för hon behövde komma bort från kattstallet och få lära sig lite normalt liv. Hon var hoss oss i ett halvår. Tyvärr är Smulan kvar på stallet men snart kommer nog någon som vill ha hand om en katt med stor personlighet. Hon är lite speciell, men väldigt söt och rolig med alla sina upptåg. (Det är sällan jag skrattat så mycket åt en katts påhitt).
Nu har vi Kanebo som nog är den räddaste hittills, men det ska nog gå det med. Hon gör framsteg varje vecka.
=)
MVH Anna
Johanna
22 juli 2009 22:29
Åh vad många katter ni har hunnit vara jourhem till! Jag minns Jessie och Mazarin, jättefina katter och jag har för mig att de och Smulan faktiskt alla tre påminner om varandra, svart/vita halvlånghåriga har jag för mig? Isolde blir en skölpaddochvitfärgad katt i mitt huvud, men kanske minns jag fel... =) Smulan har jag sett när jag har varit och hälsat på Randy, hon har flera gånger vandrat runt fritt när jag har kommit dit (tror det är hon i alla fall).
Jätteroligt att höra att kissarna har kommit till egna familjer, och så håller jag tummarna för Smulan och att det snart kommer någon till henne med! Jag såg att du hade svarat på det andra inlägget också, jag skriver där med. =)
Anna
23 juli 2009 14:39
Hej igen, nu skriver jag bara här så slipper vi klicka runt så mycket.. =)
Du minns helt rätt angående Mazarin Jessie och Smulan, de är väldigt lika varandra alla tre. Men även Isolde var svart och vit och långhårig. Hon såg faktiskt exakt likadan ut som Mazarin, bara mycket mindre. Kanebo är den första katt vi haft som inte är svart och vit. Du har helt rätt ang Smulan. Hon är ganska svår att stoppa när hon väl vill ta sig mellan rummen. Hon är lite egensinnig på det sättet. =)
Jag hoppas att ni har en fortsatt bra semester och att det kommer fler uppdateringar snart för det är så roligt att läsa om Randys framsteg.
PS. I morse kom Kaneboo in i köket medan jag stog vid diskbänken..! Framsteg! DS
Johanna
23 juli 2009 20:17
Haha så ni har haft fyra långhåriga svartvita jourkatter! =)
Vad roligt att Kanebo tog mod till sig imorse! Man blir så otroligt glad för saker som kan tyckas små för utomstående, men för jourhemmet blir det helt nya spelregler när katten vågar avancera. Underbart!
Vår semester har varit jätteskön men nu går den mot sitt slut, en vecka kvar och sen får vi se hur Kattstallet vill göra med Randy. Vi har sagt att han är välkommen tillbaka om de tycker att det är en bra idé. Annars för vi försöka fortsätta att följa honom på håll, det blir lite svårare med tider att hälsa på honom sen när vi börjar jobba igen. Men som sagt var, vi får se vad som händer!
Anna
24 juli 2009 14:28
Hej!
Ja det där är ju alltid ett dilemma, om man ska fortsätta med en katt som ändå visar mycket framsteg och kanske kan bli såld, eller om man ska orka ge sig på en ny katt som det kommer ta några månader med. Fast man vill ju så gärna komma den där sista biten med en katt man jobbat med så länge, få se det där sista bitarna lossna och lägga sig på rätt plats. När det hände blir man så fantastiskt glad.
Vi har gjort båda varianterna. Mazarin behöll vi i nästan tre månader efter det att han hade hoppat upp i mitt knä och börjat spinna. Jessie och Isolde blev båda sålda när vi fortfarande har det där sista steget kvar, det gick att röra men de var inte överförtjusta. Ibland har jag känt att det är bäst att låta kattstallet bestämma, så slipper man göra det själv. =)
MVH Anna
Johanna
25 juli 2009 00:56
Hej!
Ja inte är det lätt att veta, dels vill man helst inte flytta runt Randy hela tiden, han har varit i två jourhem innan oss så det börjar väl bli lite hattigt för honom. Å andra sidan är ju inte vårt hem ett nytt hem för honom utan han kan känna igen sig och jag tror det skulle gå rätt snabbt tills han var tillbaka i sin gamla godmodiga och mysvänliga sinnesstämning. Men frågan är, vad kommer att ändras? Om vi inte lyckas få spekulanter att komma hit och träffa honom så att de kan se hur mysig han kan vara i en hemsituation så måste han ju tillbaka till Kattstallet igen förr eller senare. Och då finns ju risken att han sluter sig igen och så har vi inte uppnått något alls med en jourhemsvända till. Inte lätt det här...
Anna
17 augusti 2009 13:26
Hej igen!
Lite glada nyheter så här efter semestern. Smulan har blivit bokad!!!! och vi har hört från Jessie´s nya hem att han äntligen kommit fram från sitt gömställe och går att borsta till och med!!!!
Kanebo är väl på samma stautus som förut tyvärr, men nu efter sommaren tar vi nya tag.
Har ni bestämt hur ni gör med katt i höst?
MVH Anna
Johanna
19 augusti 2009 22:12
Hej Anna!
Jaaa, jag jublade när jag pratade med Kattstallet och de sa att Smulan var bokad! :D Åh vad skönt att Jessie gör framsteg och att hans ägare har tålamodet att vänta ut det, han har det säkert jättebra där! =)
Randy kommer tillbaka till oss, nästa helg åker vi och hämtar honom, och sen håller vi alla tummar vi har för att någon till slut ska se hans guldhjärta och låta honom få ta det i sin takt.
Angående Kanebo så går det väl lite i skov, först står de stilla på samma punkt länge och sen gör de ett ryck helt plötsligt och utvecklas jättemycket. Så jag håller tummarna för henne också, vackra fina Kanebo. =)
Anna
20 augusti 2009 15:04
Hej igen
Bra beslut att ta tillbaka Randy, han verkar ju inte trivas på stallet som du skrev i senaste uppdateringen. Vissa gör inte det helt enkelt, medan andra inte verkar ha några som helst problem med att bo kollektivt..
Om jag får tro något så kommer han att vara samma glade och söta katt efter bara en vecka hos er. Jag ser fram emot att höra hur det går!
PS i morse spann Kanebo som en liten symaskin när jag skulle ge henne mat. Tyvärr fick jag inte komma nära men ändå. Framsteg
Johanna
24 augusti 2009 22:15
Åååh vad underbart att hon spann! Hon börjar ju i alla fall förknippa er med något som är bra och trevligt. =) Heja heja Kanebo!
Hej på er!
I mellandagarna var jag och Johan och hälsade på Randy och hans familj! När vi kom så låg han under granen, men han sprang inte och gömde sig utan nosade skeptiskt men artigt på oss. Sen bestämde han sig för att avvika för att betrakt...
Vi kom hem från jobbet med varsin kattkorg. Yxel tog en blick på dem och pep och gömde sig under överkastet i sovrummet. Randy placerade sig i skoskåpet. Det var mycket tydliga signaler på att detta kommer inte att gå som en dans inte. Men förvån...