Det känns lite som om Randy går igenom alla sina faser från förra gången igen fast i rekordtempo. =)  Nu är det plåster-på-Yxel-fasen som genomlids, Yxel gör inte mycket annat än försöker värja sig från osubtila kärleksförklaringar. Hans hjärna jobbar nog inte lika snabbt som Randys, för han har verkar ha svårt att helt förstå att det ens har flyttat in en ny (nåja) katt igen. Men även han verkar köra repris i höghastighetsfart, för fräsandet har avklingat och ersatts av ett mer uppgivet förhållningssätt till nykomlingen. Så snart leker de nog igen lika vilt som förr!

Vill göra precis som storebror.

Om vi jämför natten som var med natten innan så ser det ut så här:

Igår natt - Fullt kaos i sängen, Misha morrade och fräste som aldrig förr och gav varken Randy eller oss andra en chans att slappna av. Yxel hjälpte till med fräsandet så gott han kunde. Estimerad total sömn: 3-4 timmar, i 15-minutersintervall.

I natt - Klockan 10 vaknade jag utsövd av att Misha låg på mitt bröst och spann och Randy och Yxel låg tillsammans vid mitt ena ben. Estimerad total sömn: 8 timmar, helt sammanhängande.

Av detta kan vi konstatera att det tydligen kan svänga snabbt ibland. =)

Alla sams. Ingen vet varför.

Över huvud taget så har Randy det senaste dygnet fullkomligt jagat varje tillfälle till lite gos, igår kväll gick han ett tag praktiskt taget fot med mig - varenda steg jag tog följde han hoppfullt och gick det mer än en halv minut mellan klapparna så pep han så att jag skulle komma ihåg att sätta ner handen. =) Det är så underbart roligt att se honom så glad igen!

Slår knut på sig själv av gosighet.

Igår kväll så satt Randy vid den stängda balkongdörren och tittade på mörkret och ovädret därute. Jag hade satt mig på golvet en bit därifrån, och helt plötsligt vände han sig om och tittade på mig. Jag sträckte prövande ut handen. Då rynkade han ihop hela ansiktet och nästan slängde sig på min hand med kinden först! Spinnandet visste knappt några gränser och han la sig intill mig och ville aldrig att jag skulle sluta klappa och klia. Jag ska erkänna att tårarna inte var långt borta då...  :´) Även Johan (med sinnesnärvaro nog att hämta kameran) fick också vara med i klappfesten.

Jourmatte är fånig och känslosam, men det gör inget.

Men både innan och efter denna underbara lilla stund har han varit rädd och gömt sig på olika ställen, på balkongen i rusket och natten, på kattoaletten i en av lådorna och i Johans garderob är tre av ställena vi har hittat.

Bäst att ta det säkra före det osäkra och gömma sig.

Inatt var det dessutom inte en lugn stund eftersom Misha vaktade sängen som en hök, hon borde vara helt hes idag kan man tycka. =) Men det är nog bra att hon får känna att hon har "sagt sitt", så att hon inte blir helt undanskuffad sen när Randy blir modigare igen.

Så - sammanfattningsvis kan vi konstatera att Randy visst kommer ihåg oss, katterna och lägenheten, även om han fortfarande är avvaktande och rädd långa stunder. Och nu på kvällen så pep han till och kom fram igen, och den här gången hade jag kameran redo och inställd på filmning minsann! Lilla söta fina underbara Randy har inte alls glömt hur man kelade!

Idag var det alltså dags för lilla bängelbäbben att får komma hit igen! En av mattekompisarna blev ju så sugen sist vi var på Kattstallet, så hon bestämde sig för att OCKSÅ bli jourhem och bokade raskt in samma hämtningstid som vi, så tillsammans bar det med förväntansfulla steg av till Kattstallet. Randy låg i sin bur och tittade skeptiskt men inte aggressivt på mig när jag kom. Jag fick in Randy i buren själv (!) med lite goda tips och råd från personalen, och mattekompis verkade också ha klarat av eldprovet väl för vi möttes igen ute i korridoren med varsin bur övertäckt med en filt. Brandy heter katten som ska bo hos mattekompis, och vi hoppas att få höra lite även här på bloggen om hur det går där!

Nåväl, väl inne i buren var Randy tyst som en mus, och i bilen hem slogs jag av den absurda tanken att vi skulle komma hem och öppna buren och så var det en annan katt än Randy därinne. Vi hade ju ställt ifrån oss burarna med filtarna över i korridoren medan vi skrev på papper, och det var ju även andra där som hämtade katter samtidigt. Snopet det skulle varit i så fall, hehe. =)

Men det var rätt katt i buren när vi kom hem. Yxel slängde en snabb blick på oss när vi kom innanför dörren, och sprang sen i ilfart och gömde sig. Så mycket för "the good old days". =)  Misha däremot tog det lite lugnare och var till och med framme och nosade på buren, som vi hade ställt ner på golvet i köket.

"Ahh, just det, det var här dom blixtrade en i ögonen hela tiden..."

Randy visade inga tecken på att kliva ut ur buren och känna sig som hemma, så vi lyfte in honom i gamla "kattungerummet" där han fick känna sig lite mer ifred. Och då tog det inte många minuter förrän han vågade sig fram.

Déjà vu?

Efter inte allt för lång tid hittade han så ut till vardagsrummet där han kröp in under TV-bordet. Yxel kom försiktigt fram och nosade lite på duken som hängde ner, men han var väldigt feg faktiskt. Sen åt vi middag och när vi kom tillbaka efter middagen såg scenen ut såhär:

Alla katterna, inget krig.

Över huvud taget så har det gått oerhört smärtfritt att släppa ihop alla katterna, Misha säger att hon är vid gott mod och Yxel mesar lite men svansen är rakt upp, så det känns verkligen otroligt skönt. Tyvärr ville Randy efter ett tag gå tillbaka till gömstället under TV-bordet, men det var redan upptaget av Misha som hade bänkat sig där för att ha lite bättre utsikt över sceneriet. Så då blev det förstås dålig stämning, Misha fräste som en tok och Randy ville helst av allt springa och gömma sig men det där VAR ju hans tilltänkta gömställe så han verkade inte alls få ihop en plan B i huvudet. Till slut fann han för gott att återvända till klöspelaren och där har han legat sen dess. Puh, vilken dag för en liten katt!

Händer väldans massa nu.

När nu dagen R närmar sig med stormsteg passar vi på att hinna med ännu en tillbakablick på Randys tid hos oss. Den här gången är temat "Randy och Yxel". För fastän det var en hel del bråk dem emellan i början kan man inte undgå att se att de ändå trivdes toppen i varandras sällskap till slut. Och Yxel har stundtals varit jättedeppig efter det att Randy for, han springer fortfarande omkring ibland och ylar olyckligt. Får se om han blir jätteglad på en gång han får träffa Randy igen, eller om de måste fajtas lite först...

Massor av mys och bus hann de med tillsammans, de där två.

Jag har pratat med Kattstallet och både vi och de har noterat hur Randy har slutit sig och tappat det sociala alldeles. Tyvärr passar inte miljön där alla katter, och därför beslutade vi att Randy får komma tillbaka till oss. Så nästa fredag åker vi och hämtar honom, och sen börjar arbetet med att få honom att öppna sig igen. Förhoppningsvis går det fort. Men då öppnar bloggen igen alltså på heltid, häng gärna med på Randysväng 2!

Får komma tillbaka till Yxel. :D

Tillbakablickarna fortsätter: Här har Randy till sin stora lycka precis fått komma ut i lägenheten! Allt är spännande och nytt, och allt måste undersökas minutiöst!  =)

Nyfiken nyfiken.