Idag var det alltså dags för lilla bängelbäbben att får komma hit igen! En av mattekompisarna blev ju så sugen sist vi var på Kattstallet, så hon bestämde sig för att OCKSÅ bli jourhem och bokade raskt in samma hämtningstid som vi, så tillsammans bar det med förväntansfulla steg av till Kattstallet. Randy låg i sin bur och tittade skeptiskt men inte aggressivt på mig när jag kom. Jag fick in Randy i buren själv (!) med lite goda tips och råd från personalen, och mattekompis verkade också ha klarat av eldprovet väl för vi möttes igen ute i korridoren med varsin bur övertäckt med en filt. Brandy heter katten som ska bo hos mattekompis, och vi hoppas att få höra lite även här på bloggen om hur det går där!

Nåväl, väl inne i buren var Randy tyst som en mus, och i bilen hem slogs jag av den absurda tanken att vi skulle komma hem och öppna buren och så var det en annan katt än Randy därinne. Vi hade ju ställt ifrån oss burarna med filtarna över i korridoren medan vi skrev på papper, och det var ju även andra där som hämtade katter samtidigt. Snopet det skulle varit i så fall, hehe. =)

Men det var rätt katt i buren när vi kom hem. Yxel slängde en snabb blick på oss när vi kom innanför dörren, och sprang sen i ilfart och gömde sig. Så mycket för "the good old days". =)  Misha däremot tog det lite lugnare och var till och med framme och nosade på buren, som vi hade ställt ner på golvet i köket.

"Ahh, just det, det var här dom blixtrade en i ögonen hela tiden..."

Randy visade inga tecken på att kliva ut ur buren och känna sig som hemma, så vi lyfte in honom i gamla "kattungerummet" där han fick känna sig lite mer ifred. Och då tog det inte många minuter förrän han vågade sig fram.

Déjà vu?

Efter inte allt för lång tid hittade han så ut till vardagsrummet där han kröp in under TV-bordet. Yxel kom försiktigt fram och nosade lite på duken som hängde ner, men han var väldigt feg faktiskt. Sen åt vi middag och när vi kom tillbaka efter middagen såg scenen ut såhär:

Alla katterna, inget krig.

Över huvud taget så har det gått oerhört smärtfritt att släppa ihop alla katterna, Misha säger att hon är vid gott mod och Yxel mesar lite men svansen är rakt upp, så det känns verkligen otroligt skönt. Tyvärr ville Randy efter ett tag gå tillbaka till gömstället under TV-bordet, men det var redan upptaget av Misha som hade bänkat sig där för att ha lite bättre utsikt över sceneriet. Så då blev det förstås dålig stämning, Misha fräste som en tok och Randy ville helst av allt springa och gömma sig men det där VAR ju hans tilltänkta gömställe så han verkade inte alls få ihop en plan B i huvudet. Till slut fann han för gott att återvända till klöspelaren och där har han legat sen dess. Puh, vilken dag för en liten katt!

Händer väldans massa nu.