Igår kväll så satt Randy vid den stängda balkongdörren och tittade på mörkret och ovädret därute. Jag hade satt mig på golvet en bit därifrån, och helt plötsligt vände han sig om och tittade på mig. Jag sträckte prövande ut handen. Då rynkade han ihop hela ansiktet och nästan slängde sig på min hand med kinden först! Spinnandet visste knappt några gränser och han la sig intill mig och ville aldrig att jag skulle sluta klappa och klia. Jag ska erkänna att tårarna inte var långt borta då...  :´) Även Johan (med sinnesnärvaro nog att hämta kameran) fick också vara med i klappfesten.

Jourmatte är fånig och känslosam, men det gör inget.

Men både innan och efter denna underbara lilla stund har han varit rädd och gömt sig på olika ställen, på balkongen i rusket och natten, på kattoaletten i en av lådorna och i Johans garderob är tre av ställena vi har hittat.

Bäst att ta det säkra före det osäkra och gömma sig.

Inatt var det dessutom inte en lugn stund eftersom Misha vaktade sängen som en hök, hon borde vara helt hes idag kan man tycka. =) Men det är nog bra att hon får känna att hon har "sagt sitt", så att hon inte blir helt undanskuffad sen när Randy blir modigare igen.

Så - sammanfattningsvis kan vi konstatera att Randy visst kommer ihåg oss, katterna och lägenheten, även om han fortfarande är avvaktande och rädd långa stunder. Och nu på kvällen så pep han till och kom fram igen, och den här gången hade jag kameran redo och inställd på filmning minsann! Lilla söta fina underbara Randy har inte alls glömt hur man kelade!

 

Emili

30 augusti 2009 10:45

Lilla Gubben. Jag får tår i ögat...vad han måste ha längtat hem till er. Om katter nu kan göra det, vi människor har ju så lätt att förmänskliga dem. Helt klart är ju i alla fall att han är mycket nöjd med att vara tillbaka hos er.

 

Johanna

30 augusti 2009 11:20

Hej Emili!

Ja, jag tror nog att det är precis som du säger, det är nog mer frågan om en enkel lycka över att ha det bra här och nu än en kognitiv tanke om vad som var förlorat förut så att säga. =) Men glad är han, så det står härliga till! =D

 

Stina

30 augusti 2009 14:02

Tack för en jättetrevlig och välgjord blogg! Jag har följt den sedan småkissarnas tid och är full av beundran, det är så roligt att läsa om katternas liv och leverne hos er. Skålvisan är en favorit. Hoppas det går bra för lilla fina Randy nu!

 

Johanna

30 augusti 2009 21:45

Hej Stina, roligt att du gillar bloggen, och att du har följt med så länge! Hehe ja jag tror nog skålvisan är en av mina favoriter med, den sätter sig verkligen på hjärnan... =) Randy verkar verkligen ha anpassat sig rekordsnabbt till återinstalleringen här hemma, så vi ska snart sätta ut en annons på Blocket så får vi se vad som händer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! I mellandagarna var jag och Johan och hälsade på Randy och hans familj! När vi kom så låg han under granen, men han sprang inte och gömde sig utan nosade skeptiskt men artigt på oss. Sen bestämde han sig för att avvika för att betrakt...

Hej! Vi bryter bloggtystnaden för en uppdatering på Randyfronten i form av ett alldeles underbart litet brev som kom till oss igår: Hej exmatte/husse, Här trivs jag alldeles utmärkt! Har gått ner lite i vikt av all viktväktarmat ...

Det har nu gått två dygn i nya hemmet, och Randy gör framsteg i rekordfart! Inte nog med att han vågade vara framme igår under stora delar av kvällen, han har även SOVIT i nya husses och mattes säng inatt! Med bara lite lite tågnag! ;) Och idag när f...

  Vi kom hem från jobbet med varsin kattkorg. Yxel tog en blick på dem och pep och gömde sig under överkastet i sovrummet. Randy placerade sig i skoskåpet. Det var mycket tydliga signaler på att detta kommer inte att gå som en dans inte. Men förvån...

  Imorgon åker lillbäbben. Det kommer att bli snyftigt, men också underbart! För jag vet att det hemmet han kommer till är det bästa tänkbara. Och självklart kommer vi att hälsa på Randan, hehe oss blir de inte av med så lätt. ;)   Klorna är fo...