Idag var vi och hälsade på Randy på Kattstallet. Såhär ser hans bur ut:

På gallret hänger ett hjärta med texten "Extra mycket kärlek" för att de volontärer som arbetar där ska veta att i den här buren bor det katter som behöver mer uppmärksamhet och övning i social interaktion med människor.

Randy låg högst upp på en liten avsats. När vi kom in i hans bur så vek han ner öronen och morrade och fräste åt oss fast vi pratade lugnt med honom och inte gjorde några hastiga rörelser. När vi närmade oss började hela katten darra och jag mitt mjukhudade blötdjur började såklart lipa och tänkte att han har glömt allt han har lärt sig. Men vi fick tag på en tofspinne som ju fungerade bra första gången vi skulle närma oss, då han var precis ny i vår familj. Randy var mycket skeptisk i början men efter hand tinade han upp:

Efter ungefär en halvtimme av konstant tofspinnekli kom han så plötsligt på hur det var man gjorde när man gosade:

Det var lite spring i hans bur av andra katter så efter ett tag hoppade han ner från sin hylla och in i grannburen där det var lite lugnare. Vi följde efter:

Till slut började han till vår stora lycka att spinna, och vi satt hos honom totalt två timmar och bara klappade och kliade och småpratade med honom. Det var lycka att se att han äntligen slappnade av.

Lilla Randy har alltså inte hunnit bli riktigt så social hos oss som vi hade hoppats på, men vi vet att alla underbara människor som jobbar på Kattstallet gör sitt bästa för att han ska bli modigare och våga visa besökarna vilken fin och urmysig katt han är. Och på måndag får vi komma tillbaka och fortsätta klappandet.