Idag hade Lill-Stian besök av jourmattes mamma och pappa som ville komma och se underverket. Lite läskigt var det precis när de kom, men Yxel agerade som alltid dragplåster, och snart var de båda i full färd med att jaga laserpekaren. Över huvud taget så får Lill-Stian jättemycket hjälp av Yxel i sin interaktion med människor - går Yxel med på tasspuss så gör Lill-Stian det med. Rörande, eller hur? =)

Tyvärr har vi upptäckt en lite bekymrande sak: Yxel har efter alla dubbelintagna måltider med fet kattungemat lagt på sig lite för mycket. Det är svårt att upptäcka sånt när man ser katten varje dag, men jag frågade mamma lite försiktigt och hon höll med. Så nu ska vi försöka att se till att Lill-Stian får äta ensam när det är blötfoder, och Yxel får gå tillbaka till sina gamla kalorisnålare kulor. Trist för honom, men inte hela världen.

Inget mer dubbelätande för herrn till vänster

När jag tittar på Lill-Stian ibland så tänker jag att det är svårt att tro att han aldrig har haft ett hem förut. Han går på lådan så duktigt, leker med leksaksråttor, klättrar klöspelare, spinner och gosar nästan precis som vilken annan heltam kisse som helst. Visst, lite försiktig är han och man får närma sig lugnt, men i alla fall. Så roligt och värmer i hjärtat. =)

Alldeles snart en helt social liten katt