Jag skriver detta medan blodet från alla tusen små klössår fortfarande inte har stelnat (dramatiskt va?). Men nu har vi fått klappa både Lill-Stina och Pim-Pim!!! Det tog ett tag innan vi kom på hur man skulle göra, därav alla rivmärken. Men till slut insåg vi att om man lekte med dem med tofspinnen samtidigt var de alldeles för upptagna för att bry sig om att man klappade. Och sen, steg för steg, insåg de vad som hände och att inte hela världen gick under bara för att de enorma tvåbeningarna tog på dem. Stina var till och med lite godkännande i sin framtoning (tassade på fingrara etc) medan Pim-Pim valde att ha en mer oventande approach typ "det man inte ser har man inte ont av" =) Jag längtar jättemycket till imorgon när vi kan fortsätta klappandet, förhoppningsvis utan klor denna gång!

Sweetie!