Idag kommer jag att berätta om de andra två katterna som bor här. Misha kom till mig för ungefär sex år sen. Några bekanta till mina föräldrar berättade att en hemlös katt hade flyttat in på deras veranda. De hade satt upp lappar och polisanmält att de hittat katten, men ingen hörde av sig. Eftersom de själva var allergiska kunde de inte låta katten flytta in, men de gjorde iordning en pjäxvärmare åt henne som hon sov i på verandan för att klara kylan. Men sen började det bli kallt på riktigt, och då fick hon komma till mig på prov. Och det har jag inte ångrat en sekund!

Misha

Misha var en vuxen katt redan när hon kom till mig, så det är svårt att avgöra hur gammal hon är. Förhoppningsvis lever hon ett bra tag till! Misha är märkt av sitt tidigare liv som hemlös, trots att hon är supergosig och kelig, så är hon fortfarande väldigt försiktig mot alla förändringar, till exempel när det bor tre kattungar i hennes rum! Så tog det också lång tid innan hon helt accepterade katt nummer två, Yxel.

Yxel

Yxel kom till oss från samma katthem som de tre kattungarna. Jag och Johan följde med min bror dit för att titta på katter, och längst in i ett fönster satt Yxel uppkrupen och försökte göra sig så liten som möjligt. När jag gick fram och pratade med honom började han skaka i hela kroppen. Och när jag sträckte fram handen och klappade honom försiktigt började han hackande att spinna, trots skakningarna. Jag tokgrinade, och så bokade vi honom. =)

Yxel är världens snällaste och mysigaste katt, och idag är han hur social som helst och älskar allt och alla. Men det tog honom tre veckor bakom mitt datorbord innan han vågade sig fram. Så det går att vinna blyga katters hjärtan, med tålamod och tonfisk... =)

Idag är Misha och Yxel kompisar, och även om det inte är fullt gosparty så hittar dom stöd i varandra när yttre fienden (veterinär, dammsugare etc) närmar sig. Vi älskar våra katter, och hoppas och tror att de tre nykomlingarna kan lära sig att lita på människor genom att titta på de äldre katterna.