När jag låg och läste som bäst igår kväll fick jag plötsligt oväntat besök!

Oväntad men välkommen! (Den i fotändan var väntad)  =)

Vill vara med!

Han ser ju ut som om han aldrig har gjort annat än att dela säng med tvåbeningar!

Johan hade varit förutseende och fyllt på förrådet av öronproppar inför natten, och jag sov som en stock fram till någon gång på småtimmarna då jag vaknade av att någon ömsom slickade på och ömsom bet i mina tår. =) Jag blev så full i skratt, samtidigt som det gjorde rätt ont när han bet, så jag försökte gömma fötterna ordentligt under täcket. Först försökte Randy gräva fram dem igen, men när det inte lyckades fortsatte han helt enkelt att bita genom täcket! =) Sen satt han ett tag på min mage och tittade ner på mig innan han återgick till tåaktiviteten igen.

Hur gulligt det än var alltihop så var jag ändå tvungen att till slut hänvisa honom till de nattöppna delarna av lägenheten, och stänga dörren om oss. (Johan, jag och Misha = vi som vill sova på natten)

Inatt fick Randy så äntligen vara ute tillsammans med de andra katterna för första gången. Det var fart från första till sista minut, de måste ha sovit som stockar hela dagen idag. =)

Inatt inatt är det du är det jag...

I ungefär en timme hörde jag ett monotont skrapande ljud som säkert inte växte i styrka förutom inuti mitt huvud, men till slut var jag tvungen att gå upp och konfiskera en okokt fusillimakaron som Randy ägnade full koncentration. Efter det åkte öronpropparna in men det hördes rätt bra igenom dem att det var full fest där ute. =)

Roligt att smyga på varandra!

Hur som helst var det en trött men lycklig Randy som mötte oss på morgonkvisten, så vi bestämde att han skulle få vara ute tillsammans med de andra medan vi var på jobbet också. Så när jag kom hem från jobbet kom det TRE glada katter och mötte mig, alla ville ha gos och ingen slog mot någon annan! Så där satt jag i kattröran och myste. =)

Tyvärr hade vår internetleverantör strömavbrott igår kväll, så gårdagens inlägg kunde inte publiceras på rätt tid. Men här är det!

Som en underbar bonus passade veterinären på att klippa Randys klor, så dagarna fram till att de växer ut igen tillbringar vi med trägen övning i att umgås med händer! Randy tycker ju egentligen att det är sjukt mysigt att bli kliad och klappad av händer, men han vill helst inte se det hända med egna ögon. =) Så nu övar vi. Och övar. Och övar. Och sakta men säkert blir slagen mindre kraftfulla. Jag gillar särskilt det allra sista superengagerade slaget på slutet av filmen. =)

Såhär mysigt är det ju med händer egentligen!

Idag hade Randy veterinärbesök på agendan, något som verkligen inte uppskattades av unge herrn. Vi tänkte att vi skulle försöka locka in honom i buren med hjälp av Yxel, så jag hämtade honom och ställde honom på andra sidan buren så att Randy skulle se honom igenom burgallret och gå in i buren självmant. Jättebra idé. Tyvärr är Yxel paniskt rädd för buren själv, så han vred och vände sig i mitt grepp och utstrålade förmodligen precis allt utom en trygg försäkran om att detta inte var farligt. Så efter att ha släppt Yxel övergick vi till de mer traditionella metoderna och snart var Randy inne i buren.

Usch, bur

Veterinären tyckte som vi att Randy är stor för sin ålder - hela 5 kilo vägde han, gullprinsen. =)

Vi överlevde veterinärbesöket allihop (jag med bara en liten liten skråma i axeln), och väl hemkommen igen var Randy trött men jätteglad och ville bli klappad och kelad med en massa, myskatten! Till slut kröp han upp i klösträdets lilla låda och pustade ut. Vilken dag!

Hemma igen! Pust! 

Bloggen kommer inte att uppdateras under helgen, utan vi är tillbaka på måndag igen.

Trevlig första maj!