Idag hade Randy veterinärbesök på agendan, något som verkligen inte uppskattades av unge herrn. Vi tänkte att vi skulle försöka locka in honom i buren med hjälp av Yxel, så jag hämtade honom och ställde honom på andra sidan buren så att Randy skulle se honom igenom burgallret och gå in i buren självmant. Jättebra idé. Tyvärr är Yxel paniskt rädd för buren själv, så han vred och vände sig i mitt grepp och utstrålade förmodligen precis allt utom en trygg försäkran om att detta inte var farligt. Så efter att ha släppt Yxel övergick vi till de mer traditionella metoderna och snart var Randy inne i buren.

Usch, bur

Veterinären tyckte som vi att Randy är stor för sin ålder - hela 5 kilo vägde han, gullprinsen. =)

Vi överlevde veterinärbesöket allihop (jag med bara en liten liten skråma i axeln), och väl hemkommen igen var Randy trött men jätteglad och ville bli klappad och kelad med en massa, myskatten! Till slut kröp han upp i klösträdets lilla låda och pustade ut. Vilken dag!

Hemma igen! Pust!