Idag har kvällen mest gått ut på att hålla ett vakande öga på Randy och Yxel. Det började finfint med att Yxel fick vara ifred uppe på klöspelaren. Men allteftersom kvällen led blev Randy spralligare och spralligare och till slut kunde han inte låta Yxel vara. Så det blev mycket fräs och skrik och vid ett tillfälle när jag lyckades avbryta det hela hade Randy en stor yxeltuss i munnen! Men Randy lyssnar på när man klappar händerna hårt och ropar NEJ! med bestämd röst, så då delar de på sig.

Men de har också umgåtts idag, varit ute på balkongen en sväng tillsammans och sen suttit bredvid varandra här inne. Så Yxel kan inte tycka att Randy är jätteläskig.

Okej då.

Ett bra sätt att distrahera Randy när han blir för uppvarvad är att hämta penseln som vi fick med från Kattstallet i kattungevändan. Det är en stor vanlig målarpensel som har böjts litegrann för att få till den rätta gosvinkeln. Till kattungarna fungerade det inte alls, det kändes som att måla påskägg eller nåt - penseln var ju nästan lika stor som kattungarna. =) Men Randy älskar penseln, han går till och med att locka på så han kommer självmant och hoppar upp bredvid i soffan om man viftar lite inbjudande med penseln. Så då - när Randy är fullt upptagen med penselgos - får Yxel sova ifred på sin pelare.

Min pelare. (Foto: Johanna Eriksson)

Det blev tidig kväll för Randy eftersom han var otroligt jobbig på Yxel och jagade honom och stod i. Och när Yxel försökte dra sig undan högst upp på kattpelaren klättrade Randy efter och PUTTADE NER Yxel så han föll i golvet! Såg jätteläskigt ut. Efter det har Yxel varit rädd och sprungit undan så fort Randy har kommit farande. Så nu får Randy spralla av sig inne i sitt rum istället.

Randy menar så klart inget illa, men hans nya tuffa jag innebär ju förändringar på alla plan. Han är mycket mer social och nyfiken på oss vilket är positivt. Men stackars snälla lilla Yxel måste verkligen tuffa till sig om han ska klara av det här...

Måste ta det lilla lugna

Det är fortfarande en hel del morr från Misha och fräs från Yxel när Randy överträder privata sfärer, men det verkar ändå som om kissarna mer och mer börjar kunna samsas. Här är en bild från i morse:

Jodå, alla fick plats.

Och sen från ikväll:

Randy vill gärna gå fram till Misha och nosa henne i rumpan. Det är en dålig idé.

Sen vet jag inte riktigt vad som försiggår på den vänstra bilden här nedanför. Någon form av ringdans? Bara allmänt kaos? Hur som helst visar de i alla fall att de klarar av att samexistera. =)

Men var är Randys svans???

Den högra bilden visar något som kanske inte ter sig så märkvärdigt vid första ögonkastet, men Randy är ju så himla skraj för händer så vi blir jätteglada när han tar mod till sig och vågar se faran i vitögat. Och överlever! ;)

Snipp snapp snut, nu är nog den här leksaken slut...

Nu är det sannerligen inte mycket kvar av herr Fuling. Man får verkligen hoppas att tillverkarna tog med sånt här i beräkningen, så att materialet är relativt ofarligt att förtära...

Tålde inte behandlingen

Stackars Yxel, det här börjar tära på honom. Inte en sekund blir han lämnad ifred. Randy sitter som ett plåster. Och till slut tröttnar Yxel och viftar mot honom. Och då slår Randy blixtsnabbt tillbaka och så är slagsmålet ett faktum. Men problemet är att Randys klor är sylvassa och vi har ingen aning om hur vi ska lyckas klippa dem. Alla förslag mottages tacksamt! Just nu är vi livrädda för att han ska få in en fullträff på Yxels öga eller nåt annat läskigt.

Försöker hitta en egen vrå...

Det var lite dålig ljudupptagning men på slutet hör man spinnet litegrann. Jag är jätteglad! =D

I tre dagar och tre nätter älskade de varandra hett och innerligt, men på den fjärde dagens morgon hade följande inträffat:

Vi kan här se att båda pektårna lämnats intakta, medan samtliga övriga tår brutalt avlägsnats. Vidare har varje hårtest noggrant kortats ner, ungefär som vid ett frisörbesök.

Tyvärr medför alla dessa hål att leksaken inte längre sluter tätt, så numera låter den inte alls när man tuggar på den. Synd.

Idag har det varit gäster här hela kvällen och Randy har varit mycket modig och visat upp sig från en massa sidor. =) Jag har även fått klappa FAST han såg att det var jag och inte tofspinne, inga rivmärken!

Myskatt!

Randy har hittat Yxels gamla pipleksak, och tagit den till sitt hjärta. Det är egentligen en hundleksak, en rätt så otymplig och ytterst anskrämlig tingest som Johan köpte nån gång och som Yxel aldrig visade mer än artigt intresse. Men som sagt var har Randy adopterat denna fuling och låter den sova tillsammans med honom i korgen på nätterna.

Ful, men tydligen älskvärd ändå.

Men sådär framemot en klockan två tre på natten så vaknar Randy och vill leka med sin nyfunne vän. Så ca en gång i minuten resten av natten kommer det ett bestämt piiip från Randys rum, när han förnöjsamt tuggar lite på leksaken eller bara kramar den hårt. Det är vackert med all form av kärlek, men just denna form har resulterat i en drastisk ökning av öronproppsnyttjandet här hemma. =)

Ja men så jobbar jag, hur så?

Dagtid sysselsätter sig däremot Randy med kärleken til Yxel, och han har gett ordet närgången en helt ny dimension. =)

Notera särskilt Yxels desperata försök till att upprätthålla någon form av distans på den övre högra bilden. =)