Randy har hittat Yxels gamla pipleksak, och tagit den till sitt hjärta. Det är egentligen en hundleksak, en rätt så otymplig och ytterst anskrämlig tingest som Johan köpte nån gång och som Yxel aldrig visade mer än artigt intresse. Men som sagt var har Randy adopterat denna fuling och låter den sova tillsammans med honom i korgen på nätterna.

Ful, men tydligen älskvärd ändå.

Men sådär framemot en klockan två tre på natten så vaknar Randy och vill leka med sin nyfunne vän. Så ca en gång i minuten resten av natten kommer det ett bestämt piiip från Randys rum, när han förnöjsamt tuggar lite på leksaken eller bara kramar den hårt. Det är vackert med all form av kärlek, men just denna form har resulterat i en drastisk ökning av öronproppsnyttjandet här hemma. =)

Ja men så jobbar jag, hur så?

Dagtid sysselsätter sig däremot Randy med kärleken til Yxel, och han har gett ordet närgången en helt ny dimension. =)

Notera särskilt Yxels desperata försök till att upprätthålla någon form av distans på den övre högra bilden. =)