Randy tillbringar (sover är väl att ta i) fortfarande nätterna på egen hand inne i sitt gamla rum, för att resten av hushållet ska kunna få en blund i ögonen. =) Att vara ensam på natten tycker Randy är fruktansvärt långtråkigt, och han hittar därför på en massa sätt att fördriva tiden.

Ett stående inslag är den uppochnervända matskålen, som möter Johan varje morgon när han kommer in till Randy. Den, och alla torrfoderkulor som ligger över hela rummet. Så här presenteras nu - Johans senaste verk:

TADA - Stadigskålen! (sedd från undersidan)

Vad är nu detta? Jo detta är en massa småsten som fixerats med smältlim i hela matskålens vägg. Skålen är numera blytung och går inte att välta längre. =)

Till Randys stora förtret.

Ursäkta det verkar vara nåt fel på den här!

Randy tycker att det låter väldans spännande när kameran (som står helt för sig själv på ett bord) autozoomar. =)

Usch idag har Yxel bitit Randy i örat ordentligt. Vad ska man göra liksom? Randy bara vill vara nära nära (läs på) Yxel hela tiden och när Yxel inte vill det så säger han ju ifrån. Det optimala hade varit om Randy kunde ta den fina vinken, men han vill bara ha Yxelkärlek och står ut med att få öronen tuggade på. Så idag gick det alltså lite värre än det brukar så Randys öra började blöda. Jag skulle försöka att tvätta det, men det gick rent utsagt skitdåligt. Men jag har i alla fall hört av mig till Kattstallet så får vi se vad vi ska göra åt detta. Det är i alla fall skönt att Yxel aldrig självmant går på Randy och bråkar, utan dessa situationer uppstår som sagt var när stackars Randy inte kan ta ett nej...

Men jösses vad han har spunnit idag, Randy! Jätteglad trots ett kvaddat öra. Han är så otroligt gosig och kelig nu, även om man måste vara väldigt lyhörd på när gosstunden är över. =) 

I startgroparna för ännu en tur ut på balkongen

Lilla söta Randy poserar som aldrig förr! Och idag när jag kom hem från jobbet så kom han och STRÖK sig mot mig! Mot min hand! Den läskiga handen! Och sen fick jag klappa fast det inte var någon pensel med i bilden, jättelänge fick jag klappa. Sen fick jag en liiiiten skråma i handen bara när det var färdigklappat. (Som liten räknas sår som inte behöver sys.) ;)

Å så fin!

Å så jättefin!

Sen blev det tyvärr lite missförstånd i kommunikationen mellan oss, förlåt Randy för blixten i dina ögon! Men ett sött kort vart det! =)

Heloooo!

Krock och kollision!

Hon fick till en riktig rallarsving som hon faktiskt verkade rätt nöjd med själv. Tur att Randy är en seg liten kille. =)

I helgen har Randy fått hänga mycket med storebror Yxel, vilket gör honom salig av lycka. =) Mycket tid har såklart tillbringats på balkongen i solen. I alla fall ända tills det dök upp en hund (skitliten) nere på marken. Det var ju bara fem våningar dit, så Randy burrade upp sig och spände varenda muskel i kroppen innan han snabbt övergav balkongen för den tryggare lägenheten.

Mycket att titta på där nere

Pälsen på Randys öron börjar se lite sliten ut eftersom Yxel biter i Randys öron när han vill bli lämnad ifred. Men så farligt kan det ju inte vara eftersom Randy ju kan gå därifrån när han vill. Men han verkar alltså tycka att det är värt att offra lite päls för några sekunder extra med storebror.

Tillsammans! Lycka!

Tänk att händer kan vara så läskiga, men händer som håller i en pensel inte är farliga alls. Förunderligt. =)

Häromdagen hörde Kattstallet av sig, de hade pratat med Randys upphittare Ingrid som kunde tänka sig att bidra med lite bakgrundshistoria! Jättekul!

Katten Màmmas (sedermera Strävsamma) dök upp hemma hos Ingrid vid hennes hem i Ösmo. Mammas var kanske 6 månader då. Ingrid gav Màmmas mat och hon fortsatte att komma. En dag hade hon med sig sin son, Pooki. De är som ni kan se väldigt lika, och båda fortsatte att komma tillbaka till Ingrid och få mat.

Ungefär ett halvår senare satt Màmmas i Ingrids stol utomhus och höll på med något, hon gungade fram och tillbaka. Ingrid tänkte att hon kanske var sjuk, men när hon gick ut för att undersöka saken så låg kattungen Randy där i stolen. Det visade sig att Màmmas hade två kattungar till, Prickan och Grållis (sedermera Wall-E). Fem katter att mata och ta hand om, vilket Ingrid gladeligen gjorde. (Vilken tur för alla hemlösa katter att det finns sådana människor.) Hon gav kattungarna uppblött torrfoder men till skillnad från de stora katterna kunde de inte dricka vatten ur poolen, de var alldeles för små. =)

När Màmmas tröttnade på att vara förälder tog Pooki över, och Ingrid tror att han kan vara pappa till kullen också. Sådant är ju rätt vanligt och till skillnad från hos oss människor så verkar inte det spela så stor roll för katter med korskopplingar i familjeträdet.

Ingrid har kunnat klappa alla kattungarna och hon beskriver Randy som en "gulltuss" när han var unge. =) Jag har faktiskt lyckats hitta några bilder på nätet från när Randy var mindre. Bilderna hör till en blogg som nu tyvärr verkar vara nedlagd. Jättesöta va! =)

 
Alla katterna fick så småningom komma till Kattstallet i Åkeshov. Randys bror Wall-E har fått flytta till ett eget hem, och även hans syster Prickan kommer att få flytta imorgon faktiskt! Så roligt att det har ordnat sig för dem. Nu är det bara Randy kvar från kullen, samt Strävsamma och Pooki som båda finns på katthemmet i Åkeshov. Vi håller tummarna för att de snart också hittar sina alldeles egna hem!

Det var historien om Randy och hans familj - Ingrid, om jag fick något fel här får du höra av dig så korrigerar jag. =)

Tack Ingrid för berättelsen!

Min barndom!

Ikväll har jourmatte drabbats av en förlamande trötthet och ska strax stupa i säng, så det blir bara en liten idolbild idag.

God natt!

Pascha?