I morse, klockan whatever noll noll men alldeles för tidigt i alla fall, var det dags igen. Misha lät som om världens undergång var nära, hon är verkligen den mest pålitliga vaktkatt jag har träffat på. Vi hade lagt en hantel framför gallret för att Randy inte skulle kunna få upp dörren, men det var tydligen verkningslöst. Så, tillbaka in med Randy, plussa på med en tio kilos sandsäck och hanteln, och tillbaka till sängen. Galet vad stark han måste vara! =) Nu ikväll har Johan byggt dubbla lås till gallerdörren, så vi får se om natten trots allt kanske blir lugn.

När Randy åt middag ikväll fick Johan klappa jättejättemycket, och Randy bara spann. Det verkar som om han måste vara i ett särskilt sinnestillstånd för att gå med på klapp, och slår han helt om från fräs och spott till spinn och mys. Mycket märkligt, men jag antar att han håller på att vänja sig vid att alltid ha tvåbeningar omkring sig.

Abvslutningsvis vill jag visa en liten film som det verkligen inte händer så mycket i, men för er som kan titta på en katt i evighet oavsett vad den gör rekommenderar jag att se den i alla fall. =)