Johan har varit bortrest sen i torsdags, och jag slås av hur lugnt och skönt det är på nätterna. Inte för att Johan är borta i sig såklart, men för att alla nu får rum i sängen. I vanliga fall är det nämligen rätt trångt när två människor och tre katter ska försöka samsas i en 160-säng. Och även om det går hyfsat till en början så somnar vi så småningom med katterna på oss, och så råkar någon vända sig i sömnen så att katten på den personen ramlar ner på en annan katt och så blir det fräs och tassvift, och då vaknar man förstås igen. Så så har vi hållt på om nätterna fram till nu... när alla katter kan hitta varsin egen plats i sängen och sova fridfullt hela natten. Jättemysigt, men jag föredrar nog ändå att ha Johan fortsättningsvis sovande i sängen trots allt. =)

Får rum!

Sen vill jag också passa på att lägga upp ett litet filmklipp som visar hur otroligt gosig Randy har blivit, han kommer sättande från andra sidan rummet om man sätter ner handen och lockar med gos. =)

Jourmatte är ute på baluns, och jourhusse seglar. Randy väntar troget innanför dörren.

NOOOOT, han är troligen i full färd med att hitta på nya kreativa upptåg. Ska bli spännande att komma hem ikväll... =)

Ikväll kom mattekompis över igen och hälsade på mig och Randy, och Randy kände igen och kom ihåg och blev förälskad! Det började med att mattekompis lagade god mat i köket, och sen åt de den tillsammans på balkongen (ok jag var med på ett hörn ;) )

Doftar fantastiskt, det här! Och smakar minst lika gott.

Efter middagen satt vi i soffan och tjattrade, och även då ville Randy vara med. Först lite sådär nonchalant nedanför mattekompis på golvet:

Men sen var det ju så mysigt att han vågade hoppa upp bredvid henne, och belöningen lät inte vänta på sig!

Men så fruktansvärt gosigt man kan ha det då!

Randy har helt enkelt blivit kär i mattekompis, som på grund av sitt kringflackande arbete dessvärre inte kan ha katt. Men det bådar gott att Randy på så kort tid kan släppa andra människor nära, och vi hoppas att det snart kommer spekulanter på besök som han också kan charma. =)

Vad gör man när ens katt ringer på hos grannen? Eller när de väntar i team 1 cm utanför hissen när de hör den starta för att kasta sig fram och skrämma vettet ur hissåkaren när dörrarna öppnas? Jag lovar att jag är känd som crazy cat lady åtminstone på vårt våningsplan. =)

Terroriserar våning 5.

Vet inte om det kom nåt pling-plong men jag gömde mig för säkerhes skull bakom dörren ändå. Så att de inte ska kunna misstänka vår lägenhet... ;)

Saker man ser härifrån:

* Hur dammsuget det egentligen (inte) är

* Tofspinne under soffan

* Misha på en stol under bordet

* Mattes hål på strumpan

* Torrfoderkulor under pianot

* Spilld tomatfläck på sockeln i köket

* Söm som släppt i gardinkappan

* Hårsnodd under mattan

Väldigt spännande måste jag säga att befinna sig här nere. Men jag tvingas erkänna att saker och ting såg helare och renare ut uppifrån... =(

Stackars Misha, det är verkligen inte lätt att behålla någon slags värdighet i närheten av Randy. Igår råkade de mötas när de kom från varsitt håll runt köksön, och situationen blev minst sagt ansträngd. Misha försökte fräsa och morra för att visa Randy att han var på tok för nära inpå hennes privata sfär (ca 20 cm) och hon blev mer och mer frustrerad av att budskapet inte alls verkade gå fram - Randy låtsades glatt som om det regnade (som vanligt) och gjorde inte en min av att vilja flytta på sig. Smockan hängde i luften från Mishas sida, men så samlade hon sig och gjorde ett sista försök behålla lite av sin värdighet genom att långsamt backa därifrån... och då klev hon RAKT på Fru Anskrämlig som förtjust gav till ett rungande piiiiiip så stackars Misha fick en hjärtattack (eller nära på i alla fall) och rusade in i sovrummet och gömde sig bakom sängen. Höjden av förödmjukelse!

AHA! Jag visste väl att de hade nåt bus i kikaren när de tågade iväg in mot badrummet i förra inlägget!! Man riktigt hör Rosa-Pantern-temat när man tittar på bilderna. =)

Du-dum du-dum, du-dum... ingen ser oss, kusten är klar!

Som synes visar Randy avloppsbrunnen ett osunt intresse, vilket fick sin förklaring imorse när jag kom upp:

"Har fixat under natten. Ska funka nu. Blir 6000:- + parkeringsböter."

Vi har en rörmokare i familjen! Underbart! Och visst funkar golvbrunnen nu, absolut. (Funkade innan med iofs.)

Härom kvällen när jag hade gett kissarna mat och vatten, borstat tänderna och var allmänt redo för sänggående så hörde jag på väg till sovrummet ett ihärdigt krafsande. Jag lokaliserade det till förrådet och öppnade dörren. Ut kom en tacksam Yxel. Tur för oss att jag gick förbi där, annars hade han kunnat vara instängd hela natten och då vet man aldrig vad som hade fått vara stand-in som kattlåda... Johan berättade att han bara hade haft förren in till förrådet öppen under några sekunder, och vi förundrades över att Yxel under den korta tiden hade lyckats smita förbi helt obemärkt. Jag skulle precis fortsätta färden mot sängen när det återigen hördes ett bedjande krafsande. Misstroget öppnade jag åter dörren till förrådet, och jodå, Randy var också där inne.

TVÅ katter. Några sekunder. Jag är imponerad.

Radarpar på väg mot nya äventyr!