Härom kvällen när jag hade gett kissarna mat och vatten, borstat tänderna och var allmänt redo för sänggående så hörde jag på väg till sovrummet ett ihärdigt krafsande. Jag lokaliserade det till förrådet och öppnade dörren. Ut kom en tacksam Yxel. Tur för oss att jag gick förbi där, annars hade han kunnat vara instängd hela natten och då vet man aldrig vad som hade fått vara stand-in som kattlåda... Johan berättade att han bara hade haft förren in till förrådet öppen under några sekunder, och vi förundrades över att Yxel under den korta tiden hade lyckats smita förbi helt obemärkt. Jag skulle precis fortsätta färden mot sängen när det återigen hördes ett bedjande krafsande. Misstroget öppnade jag åter dörren till förrådet, och jodå, Randy var också där inne.

TVÅ katter. Några sekunder. Jag är imponerad.

Radarpar på väg mot nya äventyr!