Ikväll kom mattekompis över igen och hälsade på mig och Randy, och Randy kände igen och kom ihåg och blev förälskad! Det började med att mattekompis lagade god mat i köket, och sen åt de den tillsammans på balkongen (ok jag var med på ett hörn ;) )

Doftar fantastiskt, det här! Och smakar minst lika gott.

Efter middagen satt vi i soffan och tjattrade, och även då ville Randy vara med. Först lite sådär nonchalant nedanför mattekompis på golvet:

Men sen var det ju så mysigt att han vågade hoppa upp bredvid henne, och belöningen lät inte vänta på sig!

Men så fruktansvärt gosigt man kan ha det då!

Randy har helt enkelt blivit kär i mattekompis, som på grund av sitt kringflackande arbete dessvärre inte kan ha katt. Men det bådar gott att Randy på så kort tid kan släppa andra människor nära, och vi hoppas att det snart kommer spekulanter på besök som han också kan charma. =)