jourhem

Alla inlägg under april 2009

Av Johan och Johanna - 5 april 2009 21:32


Dagen har visat att leksaker är lite småkul, klappinnar mysiga, men bäst av allt är Yxel. =) Randy sitter som klistrad vid honom.


Beundraren och idolen


Puss!


Randy har ju varit ute i lägenheten i tre dagar nu, med undantag för nätterna som han för husfridens skull får tillbringa i sitt gamla rum. Misha har morrat sig igenom hela helgen, hon är otroligt irriterad på att Randy springer fram till henne och buffar - vilka friheter han tar sig! Yxel är som kan anas på bilderna fortfarande lite skeptisk, men han verkar i alla fall känna på sig att Randy inte vill något ont.

 

Jag har faktiskt även fått klappa en massa när Randy inte märker att tofspinnen gradvis ersätts av handen. Men det gäller att vara snabb när han upptäcker det... =) Han har världens lenaste päls!


Av Johan och Johanna - 4 april 2009 23:58


Inventering och uppdatering av leksaksbeståndet:


Gammal kollektion


Ny kollektion


Imorgon blir det åka av minsann!


Roligt med åka av!


Av Johan och Johanna - 3 april 2009 22:54


Stackars Randy vill så gärna ut i lägenheten, så idag bestämde vi att han skulle få komma ut en sväng på kvällen som en mjukstart. Randy var överlycklig. =)


Roligt i lägenheten!


Någon som inte var överlycklig var (surprise) Misha. Hon fräste och morrade och fräste ännu mer och gömde sig under matbordet. Men Randy fattade inte riktigt utan kröp in bredvid henne och uthärdade utskällningen med jämnmod. Som tur morrar Misha värre än hon bits, så det blev inget bråk. Men fastän hon tog i ända från tårna för att framkalla sina mest avgrundsdjupa vrål lät sig Randy inte bekomma. Han låg kvar och knorvlade bara ihop öronen för att slippa höra oljudet.


Fattar inte vinken


Yxel hade ett fasligt sjå med att medla i morrandet samtidigt som han själv försökte värja sig mot Randys närgångenhet. Inte lätt. =) Få se om alla katterna sover gott ikväll när Randy har återbördats till sitt rum, eller om det blir jamande och morrande natten lång...


Av Johan och Johanna - 2 april 2009 22:01


Jag tänkte att Yxel skulle få en chans att kunna freda sig lite mot Randys dyrkande påhopp samtidigt som han kunde fungera som dragplåster, så jag satte upp honom på klätterträdet i Randys rum. Först fattade inte Randy ens att han var inne, men sen blev det fart minsann. =)




Den nedersta bilden i serien är numera min absoluta favoritbild, så fantastiskt rolig! =) Alltså kolla storleken på Randy, ni som har träffat Yxel i verkligheten vet att han inte är någon liten katt direkt. Och Randy fyller elva månader nu i april. Inte ens ett år och redan sådär stor! Det kommer att bli en tiger av honom till slut tror jag. =)


Djungeldjur?


Av Johan och Johanna - 1 april 2009 21:32


Idag satt jag två timmar inne hos Randy medan han skeptiskt låg under fåtöljen och vägrade vara med. Så till slut fick jag nog och hämtade Yxel. Jag satte mig i soffan igen med Yxel i knät, och omedelbart hände följande:


Upp i knät bara =)


Det är så fantastiskt med katter, de kan vara jätterädda för något, men så fort de får syn på något de vill ha är rädslan temporärt som bortblåst. Så tydligen även i detta fall.


Men Yxel ville inte stanna så länge (mest eftersom Randy är så otroligt påträngande =) ), så jag släppte ut honom igen och återvände till soffan. Randy var fortfarande på glatt spinnhumör, så jag fick en idé och gömde mina händer i tröjärmarna så de inte syntes. Och ser ni, då var jag inte alls lika farlig längre! Han la sig till och med halvt i mitt knä och jag klappade med tofspinne och alla var glada!


Riktig knäkatt minsann!


Efter en stund tröttnade även Randy och försvann ner, och jag tog upp datorn och började ladda över bilderna till detta blogginlägg. Efter ett tag reagerade jag på att det var ovanligt tyst. Randy piper och knorrar mest hela tiden, och någonstas gjorde mitt undermedvetna mig påmind om att ljudet hade tystnat. "Vart tog du vägen" jollrade jag och lutade mig framåt, precis så långt att jag kunde se den öppna gallerdörren... Ut i köket, och där på golvet stod han och ville INTE att jag skulle komma och förstöra det roliga. Men det var såklart just det jag gjorde, vilket visade sig vara ganska lätt. Lite vift med kroppen räckte för att han skulle vända om och springa tillbaka till sitt rum. Puh, men det bådar ju gott inför framtiden att han iaf går att flytta på. =)


Ovido - Quiz & Flashcards