Igår var det byte av sänglakan i jourfamiljens säng, och som alltid var Yxel med och kontrollerade att allt gick rätt till. Det som gör det extra utmanande att försöka genomföra en bäddning med Yxel är att han alltid omedelbart placerar sig UNDER lakanet och vägrar flytta på sig. Dock fick vi igår kväll helt plötsligt oväntad hjälp av Randy... =)

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!

Nä men allstå, seriöst?

Hela familjen har nu så smått börjat hitta rutiner i vardagen. På dagarna är vi såklart på jobbet, men jag kan berätta lite om nattrutinerna. =) De börjar på kvällen när vi går och lägger oss. Då vill alla katterna vara med i sovrummet och oftast är de rätt lugna och skötsamma. Så vi somnar. Sen vaknar vi. Kanske klockan två. Eller tre eller fem eller tolv, det beror lite på. Vad det beror på vet vi emellertid inte.

Hur som helst, klockan mitt i natten vaknar vi av att det är fullt ös medvetslös här inne, då katterna jagar varandra i bus och fräser åt varandra när buset går överstyr. Då går den människa som ligger närmast dörren (jag) upp och föser ut grå och randig katt (inte lika lätt som det låter att hitta rätt färg i mörkret och den allmäna förvirring som då råder), och stänger dörren så att svart katt och människor ska få sova färdigt.

Sen somnar vi alla om och vaknar när klockan ringer. Då bankar grå katt och randig katt på sovrumsdörren och vill in och säga god morgon. Så människan som ligger närmast dörren (fortfarande jag) går upp och släpper in katterna utanför, och virrar sen tillbaka till sängen för lite härlig snooze. Människan som ligger längst ifrån dörren har oftast ännu inte vaknat då.

Nu vill alla katterna få sin beskärda del av morgongoset, och då uppstår nästa problem. Tre katter, två vakna händer. Följden brukar bli att en av katterna går och lägger sig på Johan och försöker nöja sig med den mänskliga inteaktion som uppstår då Johans bröst åker upp och ner när han lugnt sover vidare.

När klockan har ringt fjorton gånger eller så är det dags att masa sig upp. Nu kommer den stora överraskningsbiten, nämligen hur lägenheten ser ut i förhållande till hur den såg ut då man sist såg den. Det är nämligen inte ofta det stämmer helt överrens. =) Till exempel har vi tagit en vaxduk och fixat till ett överdrag till stora soffan för att skydda den mot Randys sylvassa klor och utifall att det skulle vara en ledsen katt som vi fick hem ville vi inte att det skulle ske en toalettolycka i soffan. Men det var ju ingen ledsen katt alls som kom, och detta verkar han ha velat demonstrera varje morgon genom att riva bort duken från soffan.

En annan sak som hade hänt nu imorse var att han hade lyckats vända på stadigskålen UTAN att en enda kula hade hamnat utanför, när jag lyfte på skålen låg alla kulorna i en perfekt cirkel. Stadigskålen väger 4,43 hekto - utan kulor. Vi är imponerade.

Tjong! (För oinvigda finns en sammanfattning här)

Efter detta brukar kissarna ta sig en morgontur ut på balkongen, eller som i morse - följa med matte och duscha. =) Duschvattnet som droppar lite från munstycket efter det att man har stängt av kranen är tydligen extra spännande, han verkar inte riktigt ha förstått att det kommer uppifrån. =)

Sen är det dags att gå till jobbet och på kvällen börjar det om. =)

Tre klor! Har vi fått klippa!! Det är helt otroligt, trodde aldrig den dagen skulle komma, och definitivt inte NU - såhär snart efter att han flyttat in igen. Men lilla Randan är så otroligt gosig hela tiden så vi beslutade oss för att pröva. Det är ju lite meckigt och trixigt förstås men det GÅR helt uppenbarligen! =D Den första klon fick jag klippa helt själv, men huvudet var liksom i vägen hela tiden eftersom det följde efter handen i jakt på mer gos. Så Johan kom till undsättning och vi klappade och kliade och pussade och snodde en liiiiten liten klo här och var bara. ;) 3 down, 15 to go!

Angående hans öga så ser det helt bra ut idag, han kisar inte längre och verkar inte ha ont alls. Så vi drar en lättnadens suck, ögonskador är inte att leka med.

Paparazzibild på en som minsann inte är rädd för klosaxen!

Ikväll när vi kom hem från jobbet kom Randy och mötte oss i dörren. Jätteglad och jättespinnande, men kisande med ena ögat. Risken känns rätt stor att han har åkt på en höger eller vänster från någon av de andra katterna, men vi får inte riktigt lysa i hans öga och titta efter ordentligt. Vi får se hur det ser ut i morgon.

Har ögonåkomman möjligen ådragits vid vildsint garderobslek?

Det känns lite som om Randy går igenom alla sina faser från förra gången igen fast i rekordtempo. =)  Nu är det plåster-på-Yxel-fasen som genomlids, Yxel gör inte mycket annat än försöker värja sig från osubtila kärleksförklaringar. Hans hjärna jobbar nog inte lika snabbt som Randys, för han har verkar ha svårt att helt förstå att det ens har flyttat in en ny (nåja) katt igen. Men även han verkar köra repris i höghastighetsfart, för fräsandet har avklingat och ersatts av ett mer uppgivet förhållningssätt till nykomlingen. Så snart leker de nog igen lika vilt som förr!

Vill göra precis som storebror.

Om vi jämför natten som var med natten innan så ser det ut så här:

Igår natt - Fullt kaos i sängen, Misha morrade och fräste som aldrig förr och gav varken Randy eller oss andra en chans att slappna av. Yxel hjälpte till med fräsandet så gott han kunde. Estimerad total sömn: 3-4 timmar, i 15-minutersintervall.

I natt - Klockan 10 vaknade jag utsövd av att Misha låg på mitt bröst och spann och Randy och Yxel låg tillsammans vid mitt ena ben. Estimerad total sömn: 8 timmar, helt sammanhängande.

Av detta kan vi konstatera att det tydligen kan svänga snabbt ibland. =)

Alla sams. Ingen vet varför.

Över huvud taget så har Randy det senaste dygnet fullkomligt jagat varje tillfälle till lite gos, igår kväll gick han ett tag praktiskt taget fot med mig - varenda steg jag tog följde han hoppfullt och gick det mer än en halv minut mellan klapparna så pep han så att jag skulle komma ihåg att sätta ner handen. =) Det är så underbart roligt att se honom så glad igen!

Slår knut på sig själv av gosighet.

Igår kväll så satt Randy vid den stängda balkongdörren och tittade på mörkret och ovädret därute. Jag hade satt mig på golvet en bit därifrån, och helt plötsligt vände han sig om och tittade på mig. Jag sträckte prövande ut handen. Då rynkade han ihop hela ansiktet och nästan slängde sig på min hand med kinden först! Spinnandet visste knappt några gränser och han la sig intill mig och ville aldrig att jag skulle sluta klappa och klia. Jag ska erkänna att tårarna inte var långt borta då...  :´) Även Johan (med sinnesnärvaro nog att hämta kameran) fick också vara med i klappfesten.

Jourmatte är fånig och känslosam, men det gör inget.

Men både innan och efter denna underbara lilla stund har han varit rädd och gömt sig på olika ställen, på balkongen i rusket och natten, på kattoaletten i en av lådorna och i Johans garderob är tre av ställena vi har hittat.

Bäst att ta det säkra före det osäkra och gömma sig.

Inatt var det dessutom inte en lugn stund eftersom Misha vaktade sängen som en hök, hon borde vara helt hes idag kan man tycka. =) Men det är nog bra att hon får känna att hon har "sagt sitt", så att hon inte blir helt undanskuffad sen när Randy blir modigare igen.

Så - sammanfattningsvis kan vi konstatera att Randy visst kommer ihåg oss, katterna och lägenheten, även om han fortfarande är avvaktande och rädd långa stunder. Och nu på kvällen så pep han till och kom fram igen, och den här gången hade jag kameran redo och inställd på filmning minsann! Lilla söta fina underbara Randy har inte alls glömt hur man kelade!