Så kan jag meddela att fas 2 i seltillvänjningen är inledd medelst magrem. Jag har varit den mest hatade personen på jorden i ungefär fyra minuter, tills han kom på att han kunde ta av remmen alldeles själv. Så nu är vi back to normal igen, det vill säga glad Randy utan sele.

Mental anteckning: Jourmatte ska omedelbart skrivas ut ur testamentet. Eller förresten, hon kan få ärva selen.

För ungefär en vecka sen köpte jag 800 g frysta panerade fiskfiléer av sorten Alaska Pollok på Lidl som ligger i samma hus som där jag jobbar. Jag tog upp dem till kontoret och la dem i kylskåpet (vi har ingen frys på jobbet) bara medan jag "fixade det sista" inför hemfärden. Och när jag kom hem hade jag självklart ingen middag med mig för den låg ju såklart kvar i kylen på jobbet.

Hur kan detta ens ha den minsta relevans för kattbloggen undrar ni nu? Jo för när jag skulle ta hem fisken dagen efter så var den ju tinad. Och jag tänkte att jag ger den en chans ändå, och så tryckte jag ner den under datorväskan i cykelkorgen och skumpade hem. Så när jag kom hem var fisken nu både tinad och mosad. Men jag tänkte att jag ger den väl en chans till (handen upp nu alla som hade insett det lönlösa redan här) och stoppade in den i frysen igen. Och idag när vi tog fram den och öppnade förpackningen såg fiskfiléerna ut såhär:

Jodå, de är där allihopa!

Såg ju precis hur oaptitligt ut som helst, så vi bestämde raskt att fina fisken skulle få bli degraderad till kattmat. Det tyckte katterna med, och medan Johan tappert sågade i klumpen var intresset stort:

Come to mama you väldoftande klump! (Kolla in Yxels bensnärjare på vänstra bilden!)

Till slut var vi ju tvungna att mikra loss en bit från moderskeppet, och sedan blev det fest minsann!

Ajaj, inte leka med maten!

Som synes på de nedersta bilderna var Randys intresse för denna fantastiska Alaska Pollok av mer lekfull art, förundrat tassade han på den och undrade vad i all världen det där skulle föreställa! Jag undrar verkligen vad hans kroppshydda egentligen kommer sig av, han är inte vidare intresserad av något annat än torrfoder och äter sina nya skittråkiga stenkulor med oförställd glädje. =)

Igår var det dags för ytterligare ett besök från Randys nya hem! Det känns så fantastiskt att de lägger ner tid på att åka över hela stan med jämna mellanrum för att se till att Randy inte glömmer bort dem! Hur som helst, på söndag förmiddag tog jag mig en dyster titt omkring mig i lägenheten och konstaterade att något måste göras. För förutom att vi inte är dom som städar i första taget hade Johan dessutom lekt sågverkstad hela kvällen igår, så över hela lägenheten låg förutom det vanliga dammet även ett tunt lager spån. Och jag ville ju inte plocka fram dammsugaren och göra Randy spak precis timmarna innan nya hemmet skulle komma, så jag SOPADE helt enkelt hela lägenheten istället. Så gjorde de förr minsann. Och när man gör det förstår man varför dammsugaren fick en sån genomslagskraft när den kom.

Nåväl, jag hade precis sopat ihop min åttonde hög ungefär och gett mig i kast med mattan (svårt att sopa mattor vet jag nu), när jag plötsligt fick syn på Yxel som satt mitt i en av högarna och åt det som serverades i den. Det vill säga damm, spån, katthår, en och annan torrfoderbit samt en PeeWee-pellet. Mums alltså. Dessutom fungerar Yxel nästan bättre som dammuppsamlare än själva borsten märkte jag nu. Hela högen hade liksom sugits upp i hans päls och följde med när han glatt skuttade därifrån mot nya äventyr. Vart vet jag inte. Kanske sängen? Kanske matbordet? Eller varför inte garderoben? Den som lever får se.

Efter några timmar började Yxel skrika någonstans, han skrek att något var uppåt väggarna fel. Jag hittade honom framför Johans stängda garderob som han enträget satt och stirrade upp mot. Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren stack Randys huvud ut, stackarn hade varit instängd där hur länge vet jag inte. Snälla Yxel som gjorde matte uppmärksam på fadäsen. =)

När nya familjen kom låg Randy bänkad i klösträdets lilla holk, och där stannade han hela besöket ut. Så - det här är den vyn nya familjen fick på sin lilla skyddsling denna gång:

Visar lite på mitten.

Men nya matte var smart och lämnade kvar sina strumpor till Randy! Det kan låta som en konstig handling, men det är bra för en osäker katt som ska flytta att få något klädesplagg eller liknande från nya familjen som den kan sniffa lite extra på för att vänja sig vid de nya familjemedlemmarna sådär på lite säkert avstånd. Mycket bra! Dock tog det cirka tio minuter från att nya familjen hade gått innan Randy kastade ut båda strumporna från holken och hoppade efter. Väldigt charmig katt, det där.

Såhär underbart mysigt hade vi det igår kväll precis innan sänggående:

"Det var en gång för länge sen, i tonfiskens land..."

Det ser så kul ut, som om de har samlats runt mig för en godnattsaga. =) Och på mittenbilden håller Yxel och Randy svans, ifall det skulle bli för läskigt. ;)

Idag har jourhusse varit och slitit med mastkranar och vintervaggor, medan jag och katterna har legat i sängen och myst hela dagen faktiskt! Ibland får man göra det. Det kändes verkligen som höjden av lördagsmys när jag låg nerbäddad med gårdagens rester från indisk hämtmat och kissarna trånande trampade runt mig och tallriken som om curry och koriander vore det nya tonfisk. =) Sen har de roterat runt i lägenheten och legat och softat lite här och lite där. Tänk den som ändå fick vara katt! (Inte hemlös katt dock... :( )

Lat dag för alla utom jourhusse.

Men helt ärligt så finns det inte så mycket annat att göra när det ruskar sådär utanför fönstren. På kvällen hade regnet tilltagit och det var bara Randy som vågade trotsa vädrets makter.

Det finns inga dåliga väder, bara otäta pälsar!

Och Randys päls är i sanning inte det minsta otät, när han kom in var han helt blöt på översta lagret av pälsten men under var det fortfarande alldeles varmt och torrt. Något för tillverkare av allväderskläder att studera och dra lärdom av?

Den här helgen är det dags för vinterupptagning av båten, och därför är lägenheten belamrad med allehanda båtpryttlar. Till katternas stora glädje.

Först låg en där, sen kom en till.

Det är ju väldigt märkligt det här med att nya saker som introduceras i hemmet omedelbart måste provliggas, oavsett om det är en väska, en planka, en låda eller varför inte ett par vantar? Båtdynorna föll dock herrarna absolut bäst i smaken. Misha låtsas som om de inte finns. (Både dynorna och herrarna)

Ny... sak! Måste provliggas!

I natt kom Randy uppkravlande och skulle sova på mitt bröst! Hittills har han hållit sig precis bredvid eller på undre delen av kroppen, men nu skulle det alltså tokgosas. Inte bryr man sig då om att klockan är 03.30 och att man ska upp igen om några timmar... ;)

Vi har fått ett önskemål från det nya hemmet om lite ytterligare selträning. Så därför har vi påbörjat en inledningsfas med halsband. Randy har nu haft halsbandet på sig i över ett dygn, och han bryr sig ärligt talat inte ett vitten att det sitter där. Inte var det heller några som helst problem att få det på plats. Bra, fas ett avklarad. Fas två kommer troligtvis att inledas om några dagar, så stay tuned. =)

Se så snygg!

Sen har jag pratat med Kattstallet om Randys hm... stadigt expanderande volym, och vi har enats om att försöka med ännu lightare dietfoder. Tyvärr var det slut på vår lokala veterinärklinik, men imorgon får de in nytt så bered er på bantande! Misha och Yxel kommer ju att bantas med av bara farten, lite synd är det om Yxel som har tappat massa vikt sen Randy flyttade in nu senast. Det beror på att varje gång det serveras mat så har Randy gjort det till ett konststycke att se till att Yxel inte kommer åt matskålen. Han gör det inte ovänligt eller så, men så fort Yxel sätter ner huvudet i en skål kommer Randy och sätter ner sitt huvud i samma skål. Då går Yxel vidare till nästa skål och Randy kommer blixtsnabbt efter. Och så håller de på tills Yxel tröttnar och bestämmer sig för att hoppa över den måltiden. Också. Så efter alltför många överhoppade måltider serveras numera en skål på pianot...  >:)

Igår kom nya husse på besök! Randy mötte i dörren och var till och med framme och nosade innan han plötsligt insåg att han varit ALLDELES för tillmötesgående, och pilade in under matbordet och la sig på en stol. Men nya husse hade mycket stort tålamod med Randys skepsis och satte sig helt enkelt en bit ifrån och bara lät Randy titta på honom i lugn och ro. Mycket bra! Allteftersom smälte Randys osäkerhet undan, och till slut kunde han ju inte hålla nyfikenheten stången längre utan var tvungen att morska upp sig och knata fram till nya husse och säga hej. Det gjorde han tre gånger under kvällen, och sista gången lät han sig till och med klappas lite på huvudet!

Nya husse hade också med sig en sjysst kamera och passade på att ta några bilder på bänglet. De blev jättefina, även om Randy tryckte ihop sig lite och såg allmänt skeptisk ut:

Alltså jag fullkomligt älskar sista bilden, kallad "Flängkatten"! =D Hur kan man över huvud taget lyckas se ut så där?? Kvällen kändes hur som helst väldigt lyckad, Randy är numera mer nyfiken på än rädd för sin blivande husse. Det kommer att bli toppen det här!