Igår kväll var det godisdags för katterna. Misha och Yxel fick tonfisk - något som nästan alla katter ser som världens bästa grej. NÄSTAN alla. Randy förstår ingenting när de andra två tokkastar sig över tonfisken. Han förstår inte heller lax, skinka eller något av de andra sakerna Misha och Yxel går heligång på. Men han förstår glass. Så han fick glass när de andra mumsade på sin tonfisk.

Huvudsaken är att man sitter med vid bordet.

Idag kom tappra Brandy-Fanny tillbaka för ännu en övningssession i umgänge med Randy. (Det är alltså Randy som behöver öva, inte Fanny. Bara så att det framgår.) Det tog ungefär 2 minuter från att Fanny hade kommit in genom dörren tills att följande utspelade sig:

Ingen rädder för främling här!

Det är så skönt att se att Randy klarar av att släppa fram gosigheten även med människor han inte känner särskilt väl. Tack snälla Fanny för att du lägger ner tid på fina Randy!

Jag börjar med att i förväg be om ursäkt för bilder på obäddade sängar och exponering av privata zoner hos både människor och djur, men ibland måste man.

Skön stil 1: Fotknipet

Funkar bäst i kuperad terräng, till exempel en obäddad säng.

Skön stil 2: Skrevstolen

  Perfekt när jourhusse sitter still framför teven.

Skön stil 3: Skinnfällen

Idealisk för alla tillfällen, gärna i gruppsammanhang.

Hörrni. Seriöst.

Juryns motivering lyder:

"En avslappnad men på samma gång världsmedveten stil som accentueras av en uppenbar förmåga att tänka utanför boxen."

Vi gratulerar Herr kisse Bängelbäbb till vinsten.

Vissa saker med herr kisse Randy älskar man mer än andra.

Älskar:

Skitmysigt sätt att vakna på! =D

Älskar not so much:

TJONG en gång för alla!

Notera särskilt hur han inte längre vet vad som är upp och ner på skålarna, så han bestämmer sig helt enkelt för en åt varje håll plus en som får stå på högkant, så att han liksom är säker på att ha täckt in vältkriterierna. =)

Fast va fan, jag älskar hans ihärdighet, kreativitet och hm... kreativitet.

Igår var Brandys jourhem här på besök! De ville kolla in bängelbäbben, men han var tyvärr lite feg och gömde sig till en början. Vi måste verkligen ta hit fler besökare så att han vänjer sig och vågar visa charmtrollssidan. Hur som helst, efter ett tag hade han i alla fall repat mod så att Fanny fick klappa och klia och gosa. Och hon sa att hans päls känns som en tjock matta! =)

Har päls som tjock matta. Det är en bra sak.

Inatt vaknade jag av ett ljud jag aldrig hört förut. Det tog ett tag att vakna till så mycket att jag kunde få ordning på tankarna och räkna ut vad ljudet kom ifrån. =) Men vi tar det från början:

För ungefär tre månader sen köpte Johan en PeeWee-låda. Det är en variant av en kattlåda som består av två delar. Den ena delen har jättehöga kanter och ser ut ungefär som en mycket stor potta. Åtminstone tänker jag på de pottor jag hade när jag var liten, vet inte hur pottor ser ut idag. =) Bottnen på pottdelen har jättemånga små hål. I pottan häller man träpellets.

Den andra delen av lådan ser ut som en diskbalja och står under pottan. När katten uträttar sina behov så luckras pelletsen upp av kisset och spånet faller sen ner genom de små hålen och landar i diskbaljan när katten krafsar över sitt toabesök. Man tömmer diskbaljan var 4-6 dag eller nåt liknande, materialet är drygt och metoden luktfri! Mycket bra med andra ord.

Problemet i vår familj är emellertid följande: Misha sätter systematiskt alla nya mojänger i karantän, dvs hon låtsas inte om att de överhuvudtaget finns under denna tid. Hur lång tiden är beror på. Till exempel så var hennes första klösträd satt i karantän i ett år. Följdaktligen använder inte Misha PeeWee-lådan, utan går istället på någon av de två andra "vanliga" lådorna som står bredvid.

Yxel däremot vågade börja pröva PeeWee-lådan efter bara någon vecka, men han har å andra sidan aldrig lyckats hitta spolknappen på en enda låda han har gått på, så själva grejen gick lite förlorad där. När Yxel ska krafsa efter ett toalettbesök gör han det nämligen på golvet, lite på kaklet på väggen, på mattan och ibland på papperskorgen inne på toaletten. Inte I själva lådan gud förbjude, då blir man ju smutsig om tassarna! Så - vi har en utmärkt PeeWee-låda som står i ett hörn och känner sig missförstådd.

Tills inatt. För inatt vaknade jag av ett ljud som lät ungefär som när man snurrar en tombola fylld med lottobollar eller nåt. Och det tog som sagt var ett tag innan jag förstod att ljudet kom sig av att någon använde PeeWee-lådan PÅ RIKTIGT. Så som det var tänkt! Länge höll det på och åkte runt där inifrån toaletten. Och det kan inte ha varit Misha för hon vägrar ju. Och inte Yxel, för han kan inte. Så slutsatsen blir att det alltså måste ha varit Randy som premiärkissade i pottan! Hurra!

Inte bara snygg, smart också! =)

Jourhemmets kulplockaransvarige börjar tröttna på det otacksamma jobbet att ständigt vända tillbaka skålarna, så idag serveras maten såhär:

Katterna resonerar lite olika kring upplägget. Misha tycker att det var lite onödigt att rubba hennes cirklar på det här viset. Yxel tycker att mat är mat. Och Randy gullgubben är överlycklig för varje ny spännande förändring. Att skålarna inte längre går att vända på ser han som en uppoffring väl värd den nya intressanta serveringen. =)

Går att äta i alla fall.

Idag provade Randy en sele! Det är så många saker man måste kunna när man är sällskapskatt, och att gå i sele är en av dem. Så bäst att han åtminstone får prova lite lugnt här hemma att bara ha den på sig, så att han vet hur det känns tänkte jag. Randy var på ytterst samarbetsvilligt humör, han spann hela tiden och selen var på efter mindre än 10 sekunder. Visserligen bakfram, men det var ju knappast hans fel. =)

Efter lite provande som gick strålande ville han plötsligt inte vara med längre. Jag fick ta bort kopplet men sen hoppade han in i klösträdskojan och sa att nu fick det vara färdigtselat. Jahapp. Men hur får jag av selen från en katt som har slutat samarbeta och gått och gömt sig? Jag lockade och pratade snällt men fick bara till svar att jag hade förbrukat min lektid, att han var sur för att det satt fast nåt konstigt kring hans mage och att han ville vara ifred. Tiden gick och jag började bli lite orolig för att han aldrig skulle låta mig plocka av selen, liksom "Katt säljes, sele ingår". Men sen kom Johan hem och kastade lite gokulor och lekte lite laserpek, och då glömde Randy bort att vara sur och kom skuttande. Så med lite trixande fick jag av selen igen och vi var åter vänner. Puh säger jag bara, men nu har han i alla fall fått en selintroduktion.

Alltså en gång i tiden hade vi ju pli på dem, när gick det snett?

Tre olika uttryck för den klassiska frasen "Jag skiter högaktningsfullt i vad du säger och förresten så är jag egentligen inte ens här."