Klockan 22.11 - Liten katt i solnedgång.
Ser stjärnan i det blå?
Randy tillbringar all tid han bara kan på balkongen. Även när Yxel tröttnar och går in sitter han kvar och kontemplerar. Eller vad han gör. Tittar på änder, jagar en frötuss som kommer flygande, rullar sig lite i betongdammet - ja sysselsättningarna är otaliga. Skönt för alla katterna att det är varma kvällar så de kan sitta och speja på den aktivitet som råkar erbjudas där nere på marken för tillfället. =) Snart, när även nätterna blir ljumma, så får nog balkongdörren stå öppen dygnet runt.
Helena
26 maj 2009 10:23
Hallå! Hittade din sida via katthemmet. Vilka otroligt fina katter du fått hem. Ser ut som du bor i sumpan? Jag bor själv där å har ganska nyligen, för 2 veckor sen hämtat Missan från kattsatllet å är nu jourhem åt henne. Hon är jätte jätte rädd för hos människor. Man vill ju bara gossa med henne men dte kommer nog bli svårt de närmaste månaderna. Hur var det för dig med din jourkatt?
MVH // Helena
http://sjoborg.blogg.se
Johanna
26 maj 2009 11:06
Hej Helena!
Åh vad glad jag blir att du har öppnat ditt hem för en liten skyggis, hon ser alldeles sagolikt fin ut på bilden från Kattstallet! (Och du har helt rätt, vi bor precis vid Sumpan fast på Brommasidan. =))
Missan kommer alldeles säkert att tina upp, men just nu är det mycket som händer i hennes liv som hon inte förstår och det är såklart jätteläskigt. När vår grå katt Yxel kom från Kattstallet stack han inte fram nosen på TRE VECKOR. När jag tog in Misha (den svarta) från kylan bodde hon under täcket i min säng i två veckor och gick bara ut för att äta eller gå på lådan. Men sen, när de upptäcker att läget är lugnt så kan det slå om rätt snabbt beroende på hur vana de är från människor tidigare. Randy var jättemodig när han kom och var framme ända från början, även om man inte fick klappa honom. Och sen har vi våra tidigare små protegéer Lill-Stian, Pim-Pim och Zeb som du också kan läsa om på den här bloggen. De var verkligen livrädda i början och nu är de alla kärleksfulla och harmoniska katter.
Så ge inte upp om det känns trögt med Missan i början! För med en massa tålamod så går det att göra alla katter tama och harmoniska tror jag. Och så kan jag absolut rekommendera att blogga om Missans framsteg, det är ett sätt att "marknadsföra" henne samtidigt som det är roligt att se framstegen själv. =)
Jag önskar dig och Missan ett stort lycka till, det här kommer gå kanonbra!
Johanna
26 maj 2009 11:13
Heh, nu såg jag att du ju faktiskt redan bloggar om Missan, jättekul! Perfekt att ni har en till katt som kan agera draghjälp och visa Missan att ni inte är farliga. Och väldigt bra att Missan tyr sig till Ziggy, då blir det ännu lättare. =)