Idag har katterna varit modeller! Igår kväll ringde nämligen en av jourmattes kompisar och ville komma och ta bilder av kissarna. Hon har köpt en ny häftig kamera och upptäckt att katter är roliga att fota. Så idag samlade vi oss till stor fotosession. Här kommer ett urval av de bilder hon tog:

Foto: Johanna Eriksson

Av naturliga skäl har jag mest valt bilder på Lill-Stian eftersom det här är hans blogg, men några bilder på alla tre kunde jag inte låta bli att ta med:

Foto: Johanna Eriksson

Foto: Johanna Eriksson

Jättefina tycker jag, tack Johanna! (Och tack kissarna ;)  )

Är det för att jag var och såg filmen Australia igår eller ser ni det också?

Känguru?

Hehe, det här är för övrigt sekunderna innan han vänder upp och ner på matskålen för att hälla ut kulorna på golvet och leka med dem. Å andra sidan är det ganska ofta sekunderna innan det...

I morse låg alla tre kissarna i sängen med oss! Sen har Lill-Stian ägnat dagen åt att jaga Misha och ignorera avvisanden. Han har även varit med i duschen (nåja, utanför draperiet men ändå), vid diskmaksinsurplockning, lådtömning, påklädning, toalettbesök, you name it. Och vid lunchen försökte han sno en pizzakant, sötnosen. =)

Välta välta matskål... snart snart.

Igår var jourmattes kompis på besök, och när vi låg i soffan med Yxel och gaggade kom Lill-Stian hoppande och la sig på mattekompis ben! Och där låg han kvar och tyckte det var helmysigt till och med efter det att Yxel hade gett upp och lämnat soffan.

Över huvud taget så har vi gått från att vara tillhandahållare av mat och lådtömning till att vara individer som är roliga att hänga med. Således är han med överallt, imorse gick det till och med så långt att han ville följa med mig och duscha. =) Fast allt vatten avskräckte till slut.

Även Misha har nu kategoriserats som varelse givande att vara med, helt emot hennes egen vilja såklart. Lill-Stian gör allt för att få igång henne att vara med och leka, han springer och sladdar framför henne så att hon ibland känner sig tvingad att vifta lite med tassen åt honom. Men fräsandet har gått ifrån jetmotorvrål till ett halvengagerat "Hörru du du", så jag antar att hon egentligen tycker att han är ganska harmlös.

Vi märker båda två att det är viktigt att Lill-Stian får en kattkompis i sitt nya hem. Han utvecklas så otroligt mycket tillsammans med en annan katt, och eftersom han är så ung så hävdar han inte något revir utan utstrålar så mycket godmodighet att till och med en sådan skeptiker som Misha bevekas. Så därför tror vi att det kommer att gå förhållandevis lätt att sammanföra honom med en annan katt när den dagen kommer.

Lill-Stian gör fler och fler framsteg. Han är inte längre så beroende av Yxel, utan har börjat följa efter mig och Johan också för att se vad vi har för oss. Och idag fick jag sticka ner näsan i hans päls och mysa när Yxel tvättade honom. Mmmmm...

Jättemys

Nyårsnatten avlöpte väl, fyrverkerierna var inte alls så läskiga. Däremot var människor som sjöng Sing Star otrevligt, tur att det fanns andra rum att ta sin tillflykt till. =)

Gott nytt!