Jag slås av att ungefär vart fjärde inlägg börjar med orden "I natt vaknade jag av att..." =) Det säger lite om unge herrns dygnsrytm. Hur som helst:

I natt (eller egentligen tidigt i morse) vaknade jag av att det lät fruktansvärt illa. Som något illalåtande som gnids mot något annat illalåtande. Jag hade ingen aning om hur länge det hade hållt på, men mitt sömndruckna undermedvetna sa mig att det var ett bra tag. Och inte höll det på att avta heller, tvärtom ökade intensiteten hela tiden. Till slut satte jag mig upp med ett ryck i sängen, svor gjorde jag nog också vill jag minnas. Sen stegade jag raskt upp för att undersöka vad som stod på.

Det var Lill-Stian som stod på. Där, i dörröppningen till sovrummet, stod han med sin alldeles tomma matskål som han hade släpat med sig hela vägen. Den skrapade han intensivt mot golvet, vände och vred på den och slamrade och stod i. "Tom tom tom tom tom" sa han menande till mig. Och jag kunde ju inte annat än att hålla med, den var verkligen jättetom. Så vi tog matskålen med oss och gick tillbaka till köket och fyllde på den igen. Och så sänkte sig lugnet åter över vårt hem, och jag kunde ranta tillbaka till sängen till ljudet av glufsat torrfoder istället.

Hallå? (Hallå...allå....lå...lå...)