Vi försöker så smått lära Lill-Stian att det inte är farligt att bli upplyft. Det går rätt så bra än så länge, i väldigt korta perioder. =) Man får sitta på golvet först så att det inte blir så långt för honom att hoppa om det skulle bli för läskigt. Men det är inte galet rafsande med alla klor eller så, utan han sitter still ett litet tag (det handlar om sekunder alltså, vi har inte kommit så långt än) och sen säger han släpp släpp släpp.

Knäkatt

När den här bilden togs hade han redan varit uppe en vända och jag sa "fota fota" men då hade tålamodet liksom tagit slut så det ser trivsammare ut än vad det var. =) Men han tycker inte att det är läskigt längre, när man sätter ner honom så går han ingenstans utan bara "Jaha, mark under tassarna igen".

Sen skulle jag fota honom ovanifrån, men precis när jag knäppte ramlade kamerasnodden ner och Lill-Stian var blixtsnabbt uppe och viftade till den. Det resulterade i att bilden ser helt sjuk ut, jag menar hur kan de bakbenen sitta ihop med resten av katten utan viss isärmontering? Fattar inte.

Osammanhängande