Igår var jourmattes kompis på besök, och när vi låg i soffan med Yxel och gaggade kom Lill-Stian hoppande och la sig på mattekompis ben! Och där låg han kvar och tyckte det var helmysigt till och med efter det att Yxel hade gett upp och lämnat soffan.

Över huvud taget så har vi gått från att vara tillhandahållare av mat och lådtömning till att vara individer som är roliga att hänga med. Således är han med överallt, imorse gick det till och med så långt att han ville följa med mig och duscha. =) Fast allt vatten avskräckte till slut.

Även Misha har nu kategoriserats som varelse givande att vara med, helt emot hennes egen vilja såklart. Lill-Stian gör allt för att få igång henne att vara med och leka, han springer och sladdar framför henne så att hon ibland känner sig tvingad att vifta lite med tassen åt honom. Men fräsandet har gått ifrån jetmotorvrål till ett halvengagerat "Hörru du du", så jag antar att hon egentligen tycker att han är ganska harmlös.

Vi märker båda två att det är viktigt att Lill-Stian får en kattkompis i sitt nya hem. Han utvecklas så otroligt mycket tillsammans med en annan katt, och eftersom han är så ung så hävdar han inte något revir utan utstrålar så mycket godmodighet att till och med en sådan skeptiker som Misha bevekas. Så därför tror vi att det kommer att gå förhållandevis lätt att sammanföra honom med en annan katt när den dagen kommer.