Den här bilden tycker jag är talande för att man kan blanda ihop Pim-Pim och Zeb på bilder ibland. Jag tycker det ser ut som en spegelbild =)

 Sen vill jag låta katterna modella lite, för dom är så fina. Fast i vanlig ordning är kvaliteten på Zebs foto helt undermålig, vad är det frågan om där egentligen? Vampyrkatt som bara nästan fastnar på bild?

Lill-Stina

Pim-Pim

Zeb

Jag och Johan har en tävling. Den som först tar ett skarpt foto av Zeb med ansiktet vänt framåt vinner. Johan skulle omedelbart ge sig in i tävlingen ikväll, men då dog batterierna i kameran... så nu sitter han inne hos dem och läser istället, men de verkar rätt nöjda med att inte jagas av läskiga manicken som nån gång ibland råkar ge ifrån sig jätteskarpt ljus! Jag ska nog gå in och göra dem sällskap nu =)

Alltså man vill ju gärna klippa klorna på dem. För de kan ju inte låta bli att peta på allt, och sen sitter de fast.

För övrigt är det full fart på dem, och nu har vi lyckats ta några bilder så man ser dem på riktigt:

Zeb

Pim-Pim

Lill-Stina

Fine, alla kanske inte är jätteskarpa, men de duger för att visa skillnaden på dem. Zeb är alltså brun-och-svartrandig, Pim-Pim ljusgrå/mörkgrå-randig och Lill-Stina grårandig med vit teckning och cremefärgade inslag på frambenen. Assöta!

För övrigt säger vi både Lill-Stian och Lill-Stina om vartannat nu, förhoppningsvis kan veterinären bringa lite klarhet i det hela när vi ska dit för vaccination om några veckor. (Ett företag som jag försöker att inte tänka alltför mycket på än... =)

Avmaskningen gick kanonbra alla tre dagarna, god bless the leverpastej säger jag bara.

Alla tre kissar spinner nu - supermysigt att höra! Och idag fick jag klia Lill-Stina under hakan i en hel sekund innan det blev för läskigt!

En annan som tycker det här med människor är läskigt är ju som bekant lilla Zeb. Men man kan ta till medel för att avdramatisera närkontakt, till exempel en dörr. ;)

That's all for now, folks!

EDIT: Hahahaha gud vad pinsamt! "På de här fina bilderna kan man se skillnad på katterna minsann". Johan: "Det där är Pim-Pim, inte Zeb. Den där med." Så jag fick snabbt byta, undrar om det var någon som hann se fadäsen? =) Ok dom är sjukt lika - iaf på bilder där man försöker orientera sig med hjälp av färgskalor... (bla bla dålig bortförklaring)

Idag tänkte jag att det skulle vara trevligt att lägga upp tre porträttbilder av kissarna. Jag gick igenom samtliga foton vi har tagit av dem (börjar bli en hel del nu), och då uppenbarade sig tre saker:

1, Pim-Pim blir fullkomligt adorable på samtliga bilder

2, Lill-Stina ser skeptisk ut på samtliga bilder

3, Zeb fastnar inte på en enda bild, åtminstone inte med skärpa.

Följdaktligen blev resultatet sådär:

 Lill-Stina                             Pim-Pim                              Zeb

En annan sak vi har upptäckt i helgen är att Lill-Stina med största sannolikhet är Lill-Stian. Sådant syns när dom ligger på rygg och leker med tofspinnen. Fast vi har googlat och det verkar sjukt svårt att avgöra även om man får ta i katterna. ;)

Nummer tre jag vill meddela är att vi har börjat avmaska kissarna. De ska äta en bit av ett piller var i tre dagar. Vad jag trodde skulle bli näst intill omöjligt visade sig gå på 25 sekunder, då pillret var gömt i en bit härlig leverpastej. Hoppas piller 2 går ner lika bra ikväll...

Sen vill jag avsluta med att visa några mysiga bilder, en på sovande kisse med nysnö i bakgrunden, och en på modig kisse i knä, och så sist en liten bildserie med mycket kärlek i. Enjoy!

Steg 1:

Värm upp med någon form av kravlös lek med lämpligt föremål, här tofspinne (se fig 1).  Distraherande och avledande manöver som är avgörande för utfallet i steg 2.

Fig 1 -Samtliga kattungar engagerade i lek med tofspinne

Steg 2:

Fortsätt lek med tofspinne med ena handen, samtidigt som den andra handen initierar lätt närkontakt (se fig 2). Kan i vissa fall komma att bli förenat med smärta för den hand som utför själva kontaktproceduren.

Fig 2 - Klapp med hand

Steg 3:

I vissa fall har det visat sig möjligt att dra närkontaktsritualen ett steg längre, även här med tofspinnes hjälp (se fig 3). Vifta inbjudande med tofspinnen över ytan där närkontakt önskas - här knä. Invänta kontakt. För bästa resultat, kamouflera kontaktytan till något avdramatiserat, till exempel mysig filthög.

Fig 3 - Närkontakt med större yta

Upprepa steg för steg varje dag, avsluta med tonfisk.

Edit: Efter varje dylik session bör en stunds välförtjänt vila uppmuntras.

Jag skriver detta medan blodet från alla tusen små klössår fortfarande inte har stelnat (dramatiskt va?). Men nu har vi fått klappa både Lill-Stina och Pim-Pim!!! Det tog ett tag innan vi kom på hur man skulle göra, därav alla rivmärken. Men till slut insåg vi att om man lekte med dem med tofspinnen samtidigt var de alldeles för upptagna för att bry sig om att man klappade. Och sen, steg för steg, insåg de vad som hände och att inte hela världen gick under bara för att de enorma tvåbeningarna tog på dem. Stina var till och med lite godkännande i sin framtoning (tassade på fingrara etc) medan Pim-Pim valde att ha en mer oventande approach typ "det man inte ser har man inte ont av" =) Jag längtar jättemycket till imorgon när vi kan fortsätta klappandet, förhoppningsvis utan klor denna gång!

Sweetie!

Så har även Lill-Stina fallit för Yxel, vilket framgår av nedanstående bildserie. =)

Dessutom tycker Yxel det är jättekul att spralla utanför småkissarnas rum, han får ju full uppmärksamhet då =) Idag försökte han bolla lite med dem, men gallret var ju i vägen...

Lek verkar vara vägen till de här små kissarnas hjärtan. När man leker med dem med till exempel tofspinnen eller som här - laserpekaren - glömmer de allt omkring dem och man får komma jättenära!

Pim-Pim har också börjat spinna nu. Jättehögt! Fast liksom Zeb händer detta bara när Yxel är nära. En annan rolig sak som hände var att Yxel visade sin böj-pose för kissarna, den som har gett honom smeknamnet "banankatt" bland våra vänner. Den går ut på att han sträcker sig så han blir tre meter lång ungefär, samtidigt som han böjer ryggen bakåt. Småkissarna gjorde stora ögon. Lite senare hittade vi Zeb i exakt samma ställning! Copycat. ;)

Banankatt - the original.

Måste avsluta med att visa en sjukt söt bild, tagen i bästa paparazzianda. Kissarna är nu jättenyfikna på allt som finns utanför deras rum, och så fort de hör aktivitet här ute kommer de fram. Jag tycker de ser ut som nåt ur Star Wars på den här bilden. =)

Ewoker?

Idag kommer jag att berätta om de andra två katterna som bor här. Misha kom till mig för ungefär sex år sen. Några bekanta till mina föräldrar berättade att en hemlös katt hade flyttat in på deras veranda. De hade satt upp lappar och polisanmält att de hittat katten, men ingen hörde av sig. Eftersom de själva var allergiska kunde de inte låta katten flytta in, men de gjorde iordning en pjäxvärmare åt henne som hon sov i på verandan för att klara kylan. Men sen började det bli kallt på riktigt, och då fick hon komma till mig på prov. Och det har jag inte ångrat en sekund!

Misha

Misha var en vuxen katt redan när hon kom till mig, så det är svårt att avgöra hur gammal hon är. Förhoppningsvis lever hon ett bra tag till! Misha är märkt av sitt tidigare liv som hemlös, trots att hon är supergosig och kelig, så är hon fortfarande väldigt försiktig mot alla förändringar, till exempel när det bor tre kattungar i hennes rum! Så tog det också lång tid innan hon helt accepterade katt nummer två, Yxel.

Yxel

Yxel kom till oss från samma katthem som de tre kattungarna. Jag och Johan följde med min bror dit för att titta på katter, och längst in i ett fönster satt Yxel uppkrupen och försökte göra sig så liten som möjligt. När jag gick fram och pratade med honom började han skaka i hela kroppen. Och när jag sträckte fram handen och klappade honom försiktigt började han hackande att spinna, trots skakningarna. Jag tokgrinade, och så bokade vi honom. =)

Yxel är världens snällaste och mysigaste katt, och idag är han hur social som helst och älskar allt och alla. Men det tog honom tre veckor bakom mitt datorbord innan han vågade sig fram. Så det går att vinna blyga katters hjärtan, med tålamod och tonfisk... =)

Idag är Misha och Yxel kompisar, och även om det inte är fullt gosparty så hittar dom stöd i varandra när yttre fienden (veterinär, dammsugare etc) närmar sig. Vi älskar våra katter, och hoppas och tror att de tre nykomlingarna kan lära sig att lita på människor genom att titta på de äldre katterna.