Vi försöker så smått lära Lill-Stian att det inte är farligt att bli upplyft. Det går rätt så bra än så länge, i väldigt korta perioder. =) Man får sitta på golvet först så att det inte blir så långt för honom att hoppa om det skulle bli för läskigt. Men det är inte galet rafsande med alla klor eller så, utan han sitter still ett litet tag (det handlar om sekunder alltså, vi har inte kommit så långt än) och sen säger han släpp släpp släpp.

Knäkatt

När den här bilden togs hade han redan varit uppe en vända och jag sa "fota fota" men då hade tålamodet liksom tagit slut så det ser trivsammare ut än vad det var. =) Men han tycker inte att det är läskigt längre, när man sätter ner honom så går han ingenstans utan bara "Jaha, mark under tassarna igen".

Sen skulle jag fota honom ovanifrån, men precis när jag knäppte ramlade kamerasnodden ner och Lill-Stian var blixtsnabbt uppe och viftade till den. Det resulterade i att bilden ser helt sjuk ut, jag menar hur kan de bakbenen sitta ihop med resten av katten utan viss isärmontering? Fattar inte.

Osammanhängande

Mys mys mys mys mys det här är den goaste katten i världen! Och när man sticker näsan i hans ulliga päls så luktar han babypuder av någon outgrundlig anledning. Den som blir Lill-Stians nya matte eller husse kan skatta sig lycklig...

Överdoserat mys

Idag har katterna varit modeller! Igår kväll ringde nämligen en av jourmattes kompisar och ville komma och ta bilder av kissarna. Hon har köpt en ny häftig kamera och upptäckt att katter är roliga att fota. Så idag samlade vi oss till stor fotosession. Här kommer ett urval av de bilder hon tog:

Foto: Johanna Eriksson

Av naturliga skäl har jag mest valt bilder på Lill-Stian eftersom det här är hans blogg, men några bilder på alla tre kunde jag inte låta bli att ta med:

Foto: Johanna Eriksson

Foto: Johanna Eriksson

Jättefina tycker jag, tack Johanna! (Och tack kissarna ;)  )

Är det för att jag var och såg filmen Australia igår eller ser ni det också?

Känguru?

Hehe, det här är för övrigt sekunderna innan han vänder upp och ner på matskålen för att hälla ut kulorna på golvet och leka med dem. Å andra sidan är det ganska ofta sekunderna innan det...

I morse låg alla tre kissarna i sängen med oss! Sen har Lill-Stian ägnat dagen åt att jaga Misha och ignorera avvisanden. Han har även varit med i duschen (nåja, utanför draperiet men ändå), vid diskmaksinsurplockning, lådtömning, påklädning, toalettbesök, you name it. Och vid lunchen försökte han sno en pizzakant, sötnosen. =)

Välta välta matskål... snart snart.

Igår var jourmattes kompis på besök, och när vi låg i soffan med Yxel och gaggade kom Lill-Stian hoppande och la sig på mattekompis ben! Och där låg han kvar och tyckte det var helmysigt till och med efter det att Yxel hade gett upp och lämnat soffan.

Över huvud taget så har vi gått från att vara tillhandahållare av mat och lådtömning till att vara individer som är roliga att hänga med. Således är han med överallt, imorse gick det till och med så långt att han ville följa med mig och duscha. =) Fast allt vatten avskräckte till slut.

Även Misha har nu kategoriserats som varelse givande att vara med, helt emot hennes egen vilja såklart. Lill-Stian gör allt för att få igång henne att vara med och leka, han springer och sladdar framför henne så att hon ibland känner sig tvingad att vifta lite med tassen åt honom. Men fräsandet har gått ifrån jetmotorvrål till ett halvengagerat "Hörru du du", så jag antar att hon egentligen tycker att han är ganska harmlös.

Vi märker båda två att det är viktigt att Lill-Stian får en kattkompis i sitt nya hem. Han utvecklas så otroligt mycket tillsammans med en annan katt, och eftersom han är så ung så hävdar han inte något revir utan utstrålar så mycket godmodighet att till och med en sådan skeptiker som Misha bevekas. Så därför tror vi att det kommer att gå förhållandevis lätt att sammanföra honom med en annan katt när den dagen kommer.

Lill-Stian gör fler och fler framsteg. Han är inte längre så beroende av Yxel, utan har börjat följa efter mig och Johan också för att se vad vi har för oss. Och idag fick jag sticka ner näsan i hans päls och mysa när Yxel tvättade honom. Mmmmm...

Jättemys

Nyårsnatten avlöpte väl, fyrverkerierna var inte alls så läskiga. Däremot var människor som sjöng Sing Star otrevligt, tur att det fanns andra rum att ta sin tillflykt till. =)

Gott nytt!

Under 1:

Johan klippte Lill-Stians klor igår. Sju stycken fick han klippa innan Stian tröttnade och gick. Approachen var väldigt avslappnad, typ "Nämen hej ligger du här, mysigt, få se på din fina lilla tass, ojoj bäst jag tar bort det här vassa" osv. Jag är mycket imponerad.

Under 2:

Inget förenar så bra som gemensam fiende, här dammsugaren. För er som undrar: Jo det ÄR den svarta katten till vänster. Återigen, jag är mycket imponerad.

OBS Bilden är inte ett montage

Ikväll får vi se vad Lill-Stian tycker om sitt livs första fyrverkeri. Vi kommer inte att skjuta här, det räcker med alla omkring. Misha och Yxel brukar klara det bra vad vi vet, kanske kan de ge lite tröst om det blir för läskigt.

Gott nytt år till er alla!