Håll till godo! =)

Nya bilder på kissarna:

Zeb

Stina/Stian

Pim-Pim

Idag har vi haft stora hålla-i-pekfingret-med-tassarna-(med klor utfällda)- och-tugga-lite-på-fingret-dagen. Det är så himla mysigt och se dem våga kroppskontakt, men det gör förbaskat ont på det där sättet som det gör när katter med oklippta klor gosar.=) Det är säkert jobbigt för dem med att fastna i allt dom petar på, men vad göra? "Sitt still ett litet tag så ska jag klippa lite här..." Nä.

Nu är klockan kvart i tolv och kissarna far runt och välter tallrikar och slår i gallret med tunga dunsar när de far förbi. Jag undrar ärligt hur mycket som hörs ner till våra stackars grannar under. =) Tror vi ska släcka åt dem nu, de brukar lägga sig efter ett tag då.

Jag tror att de verkligen kommer att bli fina goa katter i de hem de får, och att deras nya ägare kommer att ha gjort ett riktigt kap!

Det var märkligt tyst i kattungerummet, trots att det brukar vara full fart där, inte minst när Yxel är inne på besök. Det var som när barn blir tysta, man funderar "Har dom nåt fuffens för sig?" Så jag smög fram med kameran i hand och möttes av en underbart gosig syn:

Jodå, dom är där allihopa. =) Soffhögen såg såklart mysigast ut, men Zeb är ju som bekant inte en early adopter och har därför inte riktigt anammat denna nya umgängesstil (att sova med storkatten) än. Men Lill-Stina hade däremot som synes anslutit sig till sovgänget =)

Jag tänkte försöka klappa lite när det var så gosigt, men det gick inte alls. Då började vi leka med gamla goa tofspinne, och DET var kul det! Jag försökte leka så de hamnade på rygg för att se om jag kunde försöka lista ut vad det är för kön på dem (man känner sig lite som att man är inne på privat område och kikar), men de sparkar och viftar ju som galningar med tofspinnen, så man ser ta mig sjutton inte ett dyft... =)

Sen var det mat, kissarna var superhungriga! Yxel ville också vara med och äta, men Lill-Stina snodde hans skål hela tiden. Och när han snällt flyttade sig och bytte skål kom hon efter och puttade undan honom och snodde den skålen istället. Stackars Yxel, han finner sig i sånt. =) Det som är bra med matstunden är att man får klappa Lill-Stina så mycket man vill och Pim-Pim får man klappa lite grann tills han tröttnar.  Men när vi lekte tofspinne så fick jag klappa Pim-Pim på den ulliga lilla magen! Sånt kan göra ens dag. =)

Pim-Pim och Yxel har sovit i en stor katthög en timme nu på kvällen. Idag är alla trötta, både katter och människor. En bild på Lill-Stina och Zeb får illustrera detta. =)

Nu närmar sig stora veterinärdagen med stormsteg! Jag hoppas förstås att han eller hon kan titta efter vad det är för kön på våra små protegéer.  Men för att göra det lite extra spännande uppmanar jag alla att delta i omröstningen här till höger! Vem är tjej och vem är kille? Hur många av er lyckas gissa rätt? Jag vet vad jag ska gissa på i alla fall... Fast jag väntar lite tills det har kommit in några andra röster först, för att inte avslöja mig. =)

Idag ville Yxel vara sova en stund i favoritfåtöljen inne i småkissarnas rum. Bara sådär en stund ifred... =)

Men självklart (och det här borde Yxel ha vetat) får man inte vara själv när man är stor mysig katt. Yxel var snart omgiven av sin beundrarskara. Men - vad som är ÄNNU mysigare än att sitta runt och titta på vore ju att få sova bredvid Yxel! Frågan är bara hur man ska närma sig ämnet... Först försökte småkissarna med det mer konventionella tillvägagångssättet:

Men det blev inte mer än lite tassande på stolsdynan, de vågade liksom inte ta sin idé hela vägen sådär framfusigt. Då valde Pim-Pim att pröva en lite annan approach:

Om man jobbar systematiskt och låtsas som om det regnar...

"Jag är egentligen inte här..."

Trägen vinner! Myyysigt, tyckte Pim-Pim. Trångt, tyckte Yxel. =)

Sen började jourhusse göra iordning kattmiddagen utanför.

Idolbilder

Åhh! Igår fick jag klappa Lill-Stina på riktigt! Yxel hade varit inne i rummet och de tre småkissarna spann i högan sky. När Yxel sen gick satt Lill-Stina kvar och trånade vid gallret. Jag tänkte att jag passar på när hon (han?) är "in the mood". Så jag började försiktigt klappa. Stina ryckte lite grann men fortsatte spinna, och sen stack hon fram hakan och liksom gosade till sig sådär som katter gör - typ "klia här tack"! Jag var helt överlycklig och vågade knappt röra mig. Efter ungefär en minut kom Stina dock till sans igen och stirrade förskräckt på mig: "Vad gööör du?!" Sen ruskade hon på sig och travade därifrån. NEVER MIND JAG FICK KLAPPA!!!!!  =D

Söta fina goa!

Annars börjar dom bli riktigt sugna alla tre på att se sig om i stora lägenheten. Vi skulle nog helt ärligt inte ha en chans att hitta dem bland alla skrymslen och vrår, så så länge de inte går med på att bli infångade får de nog nöja sig med sitt rum...

Zeb vill ut

Igår var förresten fegisen Misha nästan ända framme vid gallret! Med sänkt svans och platta öron spejade hon bortåt dörröppningen innan hon vände på klacken (eh ja) och smög därifrån. Well dom har ju bara varit här i TRE VECKOR, man ska inte ha bråttom. =)

När morgonen kommer är småkissarna trots nattliga partyn helt utvilade och redo att börja den nya dagen. Oftast ser rummet mer eller mindre ut som ett slagfält. Därför börjar man med att sopa. Lill-Stina hjälper till:

Sen är det dags för frukost. Då är händer inte läskiga alls minsann:

Klart att äta! Lill-Stina och Pim-Pim låter sig väl smaka. Zeb är ju som bekant lite blygare, och dessutom en fruktansvärt långsam ätare, så för allas bästa får han dela tallrik med Yxel, som är en gentleman och aldrig skulle komma på tanken att sno någon annans mat! =)

När frukosten är serverad sänker sig ett lugn över kattungerummet. Det enda som hörs är ett målmedvetet smaskande. Mysigt... =) Snart är det dags för lek och stoj igen!

 ...Johan, som omröstningen här till höger redan förutspått. Här visar den nöjda vinnaren stolt upp sitt alster:

Juryns motivering lyder: "Bra ljus, hyfsat skarp, motivet fångat från rätt håll." Det är bara att gratulera! Dessa nyinkomna bilder med denna i spetsen kommer ge upphov till ett snart utbyte av Zebs porträttbild i föregående inlägg. Så håll ögonen öppna!

Här nedan visas ett axplock av andra inkomna bidrag som inte riktigt nådde ända fram:

Slutligen vill juryn passa på att ge ett hedersomnämnande till Johans huvudkonkurrent Johanna, för hennes bidrag:

Juryns motivering: "Fina färger och söt tassföring men inte helt framifrån. Lite i minsta laget, ofördelaktigt blänk i ögonen"

Juryns beslut kan inte överklagas.