Precis när jag skulle somna i natt hörde jag ett ihåligt metalliskt ljud. "Klonk klonk klonk" sa det. Jag tänkte att vinden kanske slet i vajrarna ute på balkongen så jag tryckte in kudden i örat och försökte somna ändå. Men ljudet fortsatte och fortsatte fastän det inte blåste särskilt mycket ute. Till slut var jag tvungen att gå upp för att se vad som stod på. Jag följde ljudet och hamnade under matbordet mot fönstret till, där Lill-Stian hade plockat ner vår ute/inne-termometer från fönsterbrädet så att den hängde i sin sladd mot elementet. Där satt han och puttade den fram och tillbaka. "Klonk klonk klonk". Han blev dessutom skitglad av att få nattsällskap av mig och ville inte alls låta sig övertalas att gå och lägga sig. Så där satt jag, mitt i natten under matbordet och försökte prata honom till rätta medan han koncentrerat fortsatte termometer-element-leken. Till slut kom Yxel till min undsättning och lyckades på något sätt förklara att det var sovdags.

Inte alltid såhär sovig av sig.

Idag har jag jobbat hemifrån och Lill-Stian har försökt blidka Misha. Med mycket torftigt resultat ska tilläggas. Yxel blir lite olycklig när det låter sådär illa om Misha, han kommer springande och vill övervaka. Men Lill-Stian tar inte åt sig av fräset utan typ "nähä då återkommer jag senare" och så struttar han iväg igen.

Sen har det förstås lekts väldigt mycket idag, bra för Yxel också så han får röra på sig. =)

Jag misstänker att det pågår någon form av samarbete på den högra bilden.

Dessutom har det sovits en hel del, vilket inte bådar gott för natten. Men vad är några timmars förlorad sömn egentligen mot att ligga i sängen och höra en liten katt därute vara lycklig? ;-)

Idag hade Lill-Stian besök av jourmattes mamma och pappa som ville komma och se underverket. Lite läskigt var det precis när de kom, men Yxel agerade som alltid dragplåster, och snart var de båda i full färd med att jaga laserpekaren. Över huvud taget så får Lill-Stian jättemycket hjälp av Yxel i sin interaktion med människor - går Yxel med på tasspuss så gör Lill-Stian det med. Rörande, eller hur? =)

Tyvärr har vi upptäckt en lite bekymrande sak: Yxel har efter alla dubbelintagna måltider med fet kattungemat lagt på sig lite för mycket. Det är svårt att upptäcka sånt när man ser katten varje dag, men jag frågade mamma lite försiktigt och hon höll med. Så nu ska vi försöka att se till att Lill-Stian får äta ensam när det är blötfoder, och Yxel får gå tillbaka till sina gamla kalorisnålare kulor. Trist för honom, men inte hela världen.

Inget mer dubbelätande för herrn till vänster

När jag tittar på Lill-Stian ibland så tänker jag att det är svårt att tro att han aldrig har haft ett hem förut. Han går på lådan så duktigt, leker med leksaksråttor, klättrar klöspelare, spinner och gosar nästan precis som vilken annan heltam kisse som helst. Visst, lite försiktig är han och man får närma sig lugnt, men i alla fall. Så roligt och värmer i hjärtat. =)

Alldeles snart en helt social liten katt

Nu har Lill-Stian varit ute i lägenheten i ett dygn! Han varvar kläng på Yxel med egna små expeditioner runtom i lägenheten.

Nya världar utforskas. Här: Hallen!

I natt var det ju som väntat en hel del hullabaloo, som började redan när vi skulle gå och lägga oss. Misha låg på Johans ben och Yxel kom in och ville också sova i sängen som han brukar. Så han hoppade upp på mina ben och Lill-Stian kom efter och la sig bredvid Yxel. Han hyste tydligen inga betänkligheter alls vad gäller att sova på mig, hehe. Tyvärr satte Misha stopp för det hela - hon lät som en grävmaskin och såg nästan ut som en också faktiskt. Stian försvann kvickt ut igen och Yxel hängde med honom, snällkatten. =) Två gånger var jag uppe i natt då saker brakade ute i vardagsrummet, det blev en kort omröstningsperiod den här gången. =) Ena gången var det iaf två små högtalare som han hade lyckats dra ner.

Imorse hittade jag Yxel och Stian tillsammans inne i kattungerummet, pigga och redo att börja dagen. Stian ville testa klösträdet igen:

Söt söt

Ända högst uppe!

Sen kom Misha och passade på att skälla lite på honom där han satt på säkert avstånd. Nåväl, all kontakt är bra kontakt. =)

Åthutning av svarta damen. Lill-Stian lyssnar pliktskyldigast.

För att aktivera dem lite lekte Johan kul-leken med alla kissarna. Den går ut på att han har en näve "gokulor" i handen och kastar iväg dem så katterna får springa. Det gick ganska bra, inte så mycket fräs från Misha förutom en gång då hon och Lill-Stian råkade krocka när de kom från varsitt håll i full karriär runt köksön. 

Efter det var det dags för eftermiddagsvila på rena tvätten. Mysigt - kolla in leendet. =) Och när siestan var slut blev Lill-Stian noggrant tvättad av Yxel - myspys! En ganska lyckad dag med andra ord!

Först sova - sen bada.

Igår var ju minst sagt en omtumlande dag för alla småkissar. Lastningen i burarna var lite meckigt, de ville ju inte låta sig luras en gång till, som med veterinären. Men jourhusse och nya husse lyckades med gemensamma ansträngningar att få in båda kissarna, först i varsin bur och sen i samma.

När sällskapet hade åkt tyckte Lill-Stian att det var hemskt ensamt. Han klättrade och slog på gallret hela natten, och Yxel försökte hjälpa till från utsidan. Så idag bestämde vi: Lill-Stian får komma ut i lägenheten.

Trist att vara ensam

Det var lite tveksamt från Stians sida först, men med lite draghjälp av Yxel vågade han sig snart ut.

Äntligen ute. Lite försiktighet såhär i början skadar inte.

Sen brakade allt loss. Yxel och Stian har jagat varandra och tokfnattat i flera timmar nu. Oklippta klor i språng över parkett, ni kan ju tänka er. Vi kommer inte att få en blund i ögonen inatt misstänker jag. =)

Akrobatik på hög nivå. Jag gillar särskilt säkerhetsgreppet med svansen på sista bilden. =)

Misha är som väntat inte alls speciellt förtjust över tilltaget. När Stian kommer närmare än fyra meter blir det stooort fräs och missnöjt uppburrande av päls. Men det är så underbart roligt att se Lill-Stian spritta runt av glädje. De nya rutinerna kommer förhoppningsvis att göra att han får så mycket nytt att ta in att han inte saknar sina syskon lika mycket.

Sniff på bongotrumma

I en av kommentarerna till gårdagens inlägg berättar Zebs och Pim-Pims husse och matte att allt har gått bra och att småkissarna har vågat sig runt i lägenheten. De kommer att få det så himla bra där, jag är jätteglad!

Nu har Zeb och Pim-Pim fått ett hem! Ett alldeles eget hem där man inte behöver bo i ett rum med galler för dörren utan får ströva fritt omkring. Jag är så glad för deras skull, samtidigt som det känns mycket tomt. Det tycker Lill-Stian också, men Yxel tröstar.

Vill också ha ett eget hem

Idag vill lilla Zeb visa upp att han/hon faktiskt är en riktigt fartfylld liten kisse! Och att händer inte är jätteläskigt längre... =)

Åh lilla fina rara Pim-Pim gick äntligen med på att det var mysigt att ligga och bli kliad bakom öronen och under hakan!! Tricket var att närma sig superlångsamt med handen när han låg och myste för sig själv. Så fort han tittade upp och undrade vad jag höll på med flyttade jag handen lite och låtsades vara upptagen med något annat. Sen så fort han la sig tillrätta igen försökte jag på nytt. Och till slut gick det! Glad glad glad! Sen ringde telefonen. Typiskt. Nu ligger Pim-Pim under soffan...

Edit: För er som tänker "Men vänta nu fick hon inte klappa honom för längesen?" - så var det så här att tidigare har vi lyckats klappa på Pim-Pim när han har varit upptagen med att leka eller äta vilket inte gick ut på att klapp var mysigt utan endast för kroppskontakt. Men idag har vi alltså gosat litegrann. Hurra!