Randys jourmatte ville gärna berätta lite om vilka som kommer finnas i Randys familj i framtiden, så här kommer ett gästinlägg från mattekompis Fanny - och liten presentation av Randys blivande "kusin".

Katten Brandy kommer också från Kattstallet i Åkeshov. Då hennes husse och jag inte var riktigt säkra på om vi kunde ha katt så anmälde vi vårt intresse som korttidsjourhem. Efter några turer så fick vi förfrågan om vi kunde ta emot katten Brandy som varit länge på Kattstallet utan att hitta en ny familj. Brandy hade haft en ägare tidigare och var helt social, men som de sade på Kattstallet så är "vissa katter inte lika bra som andra att sälja sig själva".

När dagen kom att hämta hem henne så möttes vi av en katt som skrämt slank runt väggarna på kattstallet, och som inte vågade komma fram och hälsa. Personalen hjälpte oss att få in henne i buren, och under hemresan satt hon helt tyst. När vi väl kom hem däremot så var hon tuffare än vi trott - med svansen rakt i vädret skulle här utforskas. Redan en timme efter ankomst vågade hon ta plats i soffan och gosa lite, visserligen på sina egna villkor, men ändock.

Hmm, soffan är skön. Man kanske skulle flytta in här...

Men ingen solskenshistoria utan lite regn... En vecka efter inflytt hände den första lilla olyckan. Helt plötsligt var det en blöt fläck i sängen! Sånt som bara inte får hända. Men då ryckte Randys jourmatte ut med fulla biståndspaketet! En vaxduk löste tvättproblemet medan vi utredde varför en kisse som av alla tecken att döma var glad och nöjd ändå inte kissade i lådan. För under de tre veckor som Brandy var "inkontinent" så blev hon hela tiden mer social och mysig. Hon visade sig vara superlekfull och en riktig kelbubbla när andan föll på. Och med diverse efterforskningar och hjälp från Kattstallet så löste vi det blöta problemet. Ny sand och en extra låda placerad med strategisk "utsikt" och - finito kisso!!

Det GÅR att lära jourmatte att gå fot          Mormor var surikat

Sedan gick det fort. När andan faller på är ju katter helt oemotståndliga, och när Brandy, som nu döpts om till Snooze, lanserade stora chamoffensiven var vi sålda. Några dagar senare skrev vi papper samtidigt som Randys nya husse och matte, och nästa sommar kan båda kissarna säkert se fram emot att tillbringa tillsammans!

En ägd katt och en såld jourhusse och jourmatte!

// Tusen tack Fanny och Snooze för att ni delade med er av den här solskenshistorien! Randy och Snooze kommer säkerligen att hitta på en massa stoj tillsammans när de träffas och lär känna varandra. =)

Unge herr Tresmak som Johan numera kallar konom (gulligt!) är så glad och gosig att jag nästan, men bara nästan, förlåter honom för att han hällde ut hela sin fulla matskål i klösträdet.

Puss!

Kram!

Gos! (Jourmatte har ätit maaaassor av vitlök och luktar konstigt, men Randy är artig och vänder inte bort huvudet.)

En som räknar dagarna tills unge herrn ska fara är tant Misha. Hon förklarar sig nu ha fått mer än nog av smygattacker och sprallpåhopp, och även av sjukt tråkig mat säger hon. Det är inte utan att jag förstår henne. Misha är ingen humorlös katt eller så, men hon har väldigt svårt att se tjusningen i att dygnet runt känna sig nödgad att morra och vifta när Randy far förbi som ett streck med Yxel efter sig eller tvärtom. Jag minns ju att hon tyckte Yxel var precis lika pest när han kom, men det verkar hon nu totalt ha förträngt och istället gjort honom till sin bäste vän. Nåväl, få se hur länge den vänskapen varar när hemmet åter blir lite lugnare... =)

Yeah man.  

Randy avnjuter sin frukost bestående av deliciösa stenkulor i morgonsolen:

Sol ute sol inne sol i hjärta sol i sinne!

De andra två är inte lika begivna på frukosten, men de njuter likafullt av solen!

Misha har såklart en egen agenda som involverar att ost ska tappas. Yxel är bara söt.

Och så ytterligare några platser som nyligen genomgått provliggningsprocessen, Randy är en mästare på att stuva in sig på olika ställen. =)

Stuvning 1 : Skåpförvaring

Randy har hittat stället där bland annat kattmatskålar förvaras. Så nu har han insyn i ytterligare ett steg i matserveringsprocessen.

Stuvning 2: För den händige

Jourhusses verktygslåda passar faktiskt som om den vore helt måttbeställd!

Stuvning 3: Packad och klar

Kanske är detta Randys sätt att säga att han nu känner sig redo att åka till nya hemmet? ;)

I skrivandet stund skrivs det även på annat håll, det vill säga köpekontrakt på Kattstallet! Jag är så otroligt lycklig över att den här dagen kom till slut och att människorna som skriver kontraktet är de absolut bästa husse/matte som Randy kunde ha fått!

Vi hade lite förvaka här hemma alla fyra innan själva skrivandet, och Randy vågade äntligen äntligen komma fram och visa upp sig! Det bara MÅSTE vara strumporna som gjorde susen. =) Först låg han och tryckte i vanlig ordning under TV-bordet, men när vi satt bänkade alla fyra kring middagsbordet kom han framsläntrande lite nonchalant. Nya husse satte ner handen och Randy tittade på den och började gå rakt mot den! Det var alldeles knäpptyst och spänningen gick att skära med kniv. När Randy var en centimeter ifrån ungefär och jag knappt vågade andas så bröts tystnaden plötsligt av ett avgrundsmorr eftersom Misha som tydligen satt en liten bit bakom nya husses stol och nu ansåg att Randy tog sig alltför stora friheter. Skitkatt.

Hur som helst så fick i alla fall nya husse och matte en ordentlig titt på sin nya familjemedlem vilket kändes skönt för alla inblandade tror jag. ;) Och Randy är mycket glad och knatar omkring och släpper ifrån sig små knorrljud här och där. Nu kommer han att bo kvar hos oss ett litet tag till, så häng med på hans sista tid här!

Ägd! ;)

Så kan jag meddela att fas 2 i seltillvänjningen är inledd medelst magrem. Jag har varit den mest hatade personen på jorden i ungefär fyra minuter, tills han kom på att han kunde ta av remmen alldeles själv. Så nu är vi back to normal igen, det vill säga glad Randy utan sele.

Mental anteckning: Jourmatte ska omedelbart skrivas ut ur testamentet. Eller förresten, hon kan få ärva selen.

För ungefär en vecka sen köpte jag 800 g frysta panerade fiskfiléer av sorten Alaska Pollok på Lidl som ligger i samma hus som där jag jobbar. Jag tog upp dem till kontoret och la dem i kylskåpet (vi har ingen frys på jobbet) bara medan jag "fixade det sista" inför hemfärden. Och när jag kom hem hade jag självklart ingen middag med mig för den låg ju såklart kvar i kylen på jobbet.

Hur kan detta ens ha den minsta relevans för kattbloggen undrar ni nu? Jo för när jag skulle ta hem fisken dagen efter så var den ju tinad. Och jag tänkte att jag ger den en chans ändå, och så tryckte jag ner den under datorväskan i cykelkorgen och skumpade hem. Så när jag kom hem var fisken nu både tinad och mosad. Men jag tänkte att jag ger den väl en chans till (handen upp nu alla som hade insett det lönlösa redan här) och stoppade in den i frysen igen. Och idag när vi tog fram den och öppnade förpackningen såg fiskfiléerna ut såhär:

Jodå, de är där allihopa!

Såg ju precis hur oaptitligt ut som helst, så vi bestämde raskt att fina fisken skulle få bli degraderad till kattmat. Det tyckte katterna med, och medan Johan tappert sågade i klumpen var intresset stort:

Come to mama you väldoftande klump! (Kolla in Yxels bensnärjare på vänstra bilden!)

Till slut var vi ju tvungna att mikra loss en bit från moderskeppet, och sedan blev det fest minsann!

Ajaj, inte leka med maten!

Som synes på de nedersta bilderna var Randys intresse för denna fantastiska Alaska Pollok av mer lekfull art, förundrat tassade han på den och undrade vad i all världen det där skulle föreställa! Jag undrar verkligen vad hans kroppshydda egentligen kommer sig av, han är inte vidare intresserad av något annat än torrfoder och äter sina nya skittråkiga stenkulor med oförställd glädje. =)