Igår var det dags för ytterligare ett besök från Randys nya hem! Det känns så fantastiskt att de lägger ner tid på att åka över hela stan med jämna mellanrum för att se till att Randy inte glömmer bort dem! Hur som helst, på söndag förmiddag tog jag mig en dyster titt omkring mig i lägenheten och konstaterade att något måste göras. För förutom att vi inte är dom som städar i första taget hade Johan dessutom lekt sågverkstad hela kvällen igår, så över hela lägenheten låg förutom det vanliga dammet även ett tunt lager spån. Och jag ville ju inte plocka fram dammsugaren och göra Randy spak precis timmarna innan nya hemmet skulle komma, så jag SOPADE helt enkelt hela lägenheten istället. Så gjorde de förr minsann. Och när man gör det förstår man varför dammsugaren fick en sån genomslagskraft när den kom.

Nåväl, jag hade precis sopat ihop min åttonde hög ungefär och gett mig i kast med mattan (svårt att sopa mattor vet jag nu), när jag plötsligt fick syn på Yxel som satt mitt i en av högarna och åt det som serverades i den. Det vill säga damm, spån, katthår, en och annan torrfoderbit samt en PeeWee-pellet. Mums alltså. Dessutom fungerar Yxel nästan bättre som dammuppsamlare än själva borsten märkte jag nu. Hela högen hade liksom sugits upp i hans päls och följde med när han glatt skuttade därifrån mot nya äventyr. Vart vet jag inte. Kanske sängen? Kanske matbordet? Eller varför inte garderoben? Den som lever får se.

Efter några timmar började Yxel skrika någonstans, han skrek att något var uppåt väggarna fel. Jag hittade honom framför Johans stängda garderob som han enträget satt och stirrade upp mot. Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren stack Randys huvud ut, stackarn hade varit instängd där hur länge vet jag inte. Snälla Yxel som gjorde matte uppmärksam på fadäsen. =)

När nya familjen kom låg Randy bänkad i klösträdets lilla holk, och där stannade han hela besöket ut. Så - det här är den vyn nya familjen fick på sin lilla skyddsling denna gång:

Visar lite på mitten.

Men nya matte var smart och lämnade kvar sina strumpor till Randy! Det kan låta som en konstig handling, men det är bra för en osäker katt som ska flytta att få något klädesplagg eller liknande från nya familjen som den kan sniffa lite extra på för att vänja sig vid de nya familjemedlemmarna sådär på lite säkert avstånd. Mycket bra! Dock tog det cirka tio minuter från att nya familjen hade gått innan Randy kastade ut båda strumporna från holken och hoppade efter. Väldigt charmig katt, det där.

Såhär underbart mysigt hade vi det igår kväll precis innan sänggående:

"Det var en gång för länge sen, i tonfiskens land..."

Det ser så kul ut, som om de har samlats runt mig för en godnattsaga. =) Och på mittenbilden håller Yxel och Randy svans, ifall det skulle bli för läskigt. ;)