Unge herr Tresmak som Johan numera kallar konom (gulligt!) är så glad och gosig att jag nästan, men bara nästan, förlåter honom för att han hällde ut hela sin fulla matskål i klösträdet.

Puss!

Kram!

Gos! (Jourmatte har ätit maaaassor av vitlök och luktar konstigt, men Randy är artig och vänder inte bort huvudet.)

En som räknar dagarna tills unge herrn ska fara är tant Misha. Hon förklarar sig nu ha fått mer än nog av smygattacker och sprallpåhopp, och även av sjukt tråkig mat säger hon. Det är inte utan att jag förstår henne. Misha är ingen humorlös katt eller så, men hon har väldigt svårt att se tjusningen i att dygnet runt känna sig nödgad att morra och vifta när Randy far förbi som ett streck med Yxel efter sig eller tvärtom. Jag minns ju att hon tyckte Yxel var precis lika pest när han kom, men det verkar hon nu totalt ha förträngt och istället gjort honom till sin bäste vän. Nåväl, få se hur länge den vänskapen varar när hemmet åter blir lite lugnare... =)