För ungefär en vecka sen köpte jag 800 g frysta panerade fiskfiléer av sorten Alaska Pollok på Lidl som ligger i samma hus som där jag jobbar. Jag tog upp dem till kontoret och la dem i kylskåpet (vi har ingen frys på jobbet) bara medan jag "fixade det sista" inför hemfärden. Och när jag kom hem hade jag självklart ingen middag med mig för den låg ju såklart kvar i kylen på jobbet.

Hur kan detta ens ha den minsta relevans för kattbloggen undrar ni nu? Jo för när jag skulle ta hem fisken dagen efter så var den ju tinad. Och jag tänkte att jag ger den en chans ändå, och så tryckte jag ner den under datorväskan i cykelkorgen och skumpade hem. Så när jag kom hem var fisken nu både tinad och mosad. Men jag tänkte att jag ger den väl en chans till (handen upp nu alla som hade insett det lönlösa redan här) och stoppade in den i frysen igen. Och idag när vi tog fram den och öppnade förpackningen såg fiskfiléerna ut såhär:

Jodå, de är där allihopa!

Såg ju precis hur oaptitligt ut som helst, så vi bestämde raskt att fina fisken skulle få bli degraderad till kattmat. Det tyckte katterna med, och medan Johan tappert sågade i klumpen var intresset stort:

Come to mama you väldoftande klump! (Kolla in Yxels bensnärjare på vänstra bilden!)

Till slut var vi ju tvungna att mikra loss en bit från moderskeppet, och sedan blev det fest minsann!

Ajaj, inte leka med maten!

Som synes på de nedersta bilderna var Randys intresse för denna fantastiska Alaska Pollok av mer lekfull art, förundrat tassade han på den och undrade vad i all världen det där skulle föreställa! Jag undrar verkligen vad hans kroppshydda egentligen kommer sig av, han är inte vidare intresserad av något annat än torrfoder och äter sina nya skittråkiga stenkulor med oförställd glädje. =)