Vi kom hem från jobbet med varsin kattkorg. Yxel tog en blick på dem och pep och gömde sig under överkastet i sovrummet. Randy placerade sig i skoskåpet. Det var mycket tydliga signaler på att detta kommer inte att gå som en dans inte. Men förvånande nog så lät sig Randy utan varesig fräs eller tassvift grävas fram bland skorna och placeras i buren. Han bara gick in liksom. Duktig katt!

Yxel är inte duktig katt. Han är fruktansvärt rädd för buren och protesterade vildsint mot infösandet. Men det gick det med och snart satt båda katterna packade och klara, och väntade på avfärd i farstun.

 Jaha, känner du dig också som en filtbeklädd låda?

Färden gick bra förutom att Yxel skrek konstant, kastade sig mot burens fyra väggar och lyckades sparka Johan i ryggen under hela färden. Randy var tyst och stilla som en liten mus. Väl framme togs kissarna emot av en förväntansfull husse och matte. Yxel knatade genast ut med svansen i vädret och undersökte varenda ny vrå han kunde hitta - allt under ett kraftigt spinnande. Randy valde att stanna kvar i sin bur ett litet tag till, men Yxel sprang förbi honom lite då och då och tittade in och liksom bara "kom igen då vad gör du därinne?" så redan 3 minuter efter att Johan och jag hade farit igen var han framme - låg som en sköldpadda och ynkligt pipande men ändå! Och efter detta har vi nu fått rapport om att Yxel har visat Randy lägenheten och att Randy har valt under badkaret som en plats att stanna på ett tag. Men framme och går redan nu, det här kommer ju att gå superbra!

Framme!

Stort lycka till tillönskas den nya utökade familjen!

PS. Redan imorgon är vi bjudna på middag till nya hemmet, så en rapport kommer även efter det!