Tyvärr tyckte inte Randy att tonfisken igår kväll var intressant alls. Inte torrfodret heller. Vi tänkte att det kanske inte är mat han är van vid, så idag köpte vi Shebas oxkött i sås, men han gick inte ens ur korgen där han har stationerat sig. Vi tror att han är lite deppig av att på kort tid ha slussats runt, och vi funderar på hur vi ska kunna göra livet lite roligare för honom.

Inte så värst glad.

I natt pep Randy ynkligt och Yxel klev upp ur sängen för at gå dit och hålla honom sällskap. Men idag har Yxel inte alls visat sig från sin smidigaste sida, han har fräst (!) en massa, vi har aldrig hört honom fräsa så mycket sammanlagt under hela den tid som vi har känt honom. Det kan vara för att Randy är så mycket större än de små kattungarna som var här förra gången, så Yxel kanske inte riktigt har förstått än att Randy bara är en liten rädd kisse på insidan. =( Nåväl, Yxel är en godmodig katt och han kommer säkert att komma till sans när den första rädslan har lagt sig.

Men hur får man en deppig kisse glad igen? Vi funderar vidare.

Hej på er allihopa! Det var ett tag sen nu, men nu är det dags igen! =) Igår ringde nämlighen Kattstallet och undrade om vi hade möjlighet att ta emot en tiomånaders kisse som inte trivdes så bra hos dem. Våra egna katter Yxel och Misha har ju hunnit vila upp sig efter den förra omgången, och som ni som har följt den här bloggen förut säkert misstänkt så tyckte Yxel att det var hemskt trist när hans kompis åkte. Den första tiden var han allmänt klängig och ville sova tätt tätt intill under täcket varje natt ( = kokhett ). Allteftersom har saker och ting så sakterliga börjat återgå till sina ursprungliga banor och vi har via bloggar kunnat följa Pim-Pim, Zeb och Lill-Stian i deras nya hem.

Nåväl, nu var det alltså dags igen! Spännande! Vi ägnade lördagsmorgonen åt att ställa iordning kattungerummet för den nya gästen. Yxel inspekterade så att allt såg bra ut.

Yes, det här får godkänt.

På eftermiddagen bar det så av till Kattstallet. Randy - som kissen heter - satt på en pelare och tittade skeptiskt på oss. Vi överlät själva infångandet åt personalen, och med en filt över buren åkte vi hem. Randy var knäpptyst hela vägen, det var nästan så vi började undra om han verkligen var kvar där inne. =)

Väl hemma ställde vi in buren i kattungerummet, öppnade den och lämnade kissen ifred. Det tog inte många minuter förrän han var ute ur buren. Yxel kom genast fram för att få sig en titt. Randy lillgubben pep lite bevekande mot Yxel som blev lite rädd och skuttade iväg, dock med svansen i vädret - äntligen händer det lite spännande saker här hemma!

Misha däremot har ju som ni vet en lite längre startsträcka, först nu på kvällen har hon kommit fram och satt sig i soffan där hon kan se Randy som har lagt sig under fåtöljen precis innanför dörren. Där har han legat i stort sett hela tiden, han spanar ut och undrar nog verkligen var han har hamnat...

 De första (oskarpa) bilderna på den nya inneboende.

Nu ska vi servera tonfisk till hela gänget, så får vi se om Randy gillar det lika mycket som våra katter gör. =)