Yxel glömde genast bort att vara feg när en smarrig (och ej giftig) krukväxt ställdes fram. Det tog dem tillsammans ca 2 min att avverka det som fanns kvar sen tidigare räder i blomkrukan.

Mums filibabba!

När tredje personen efter att ha tittat på min strimlade hand föreslagit handskar vid närkontakt insåg jag att det antagligen inte var någon dum idé. Innan tänkte jag att "vad sjutton jag klarade det ju med Pim-Pim-gänget", men kattungars klor Är. Inte. lika vassa som en fullvuxen katts. Så jag byltade helt enkelt på mig Johans skidhandskar (älskling om du läser detta så förlåt, du ska få nya) och heltäckande kläder och beväpnade mig med tofspinne och en bit pannkaka. Jodå, det kan låta som udda vapen men jag försäkrar att båda behövdes.

Det blev mycket morr och många smällar på händerna (som tack och lov inte kände något alls) men han ville ju även ha pannkakan, så efter en stunds överläggande  med sig själv kom han fram till Friskt vågat hälften vunnet eller något liknande, och vågade norpa åt sig biten. Fast jag var sådär kladdigt närgången! Framsteg. =)

Give me pancake you mean woman!