Tyvärr tyckte inte Randy att tonfisken igår kväll var intressant alls. Inte torrfodret heller. Vi tänkte att det kanske inte är mat han är van vid, så idag köpte vi Shebas oxkött i sås, men han gick inte ens ur korgen där han har stationerat sig. Vi tror att han är lite deppig av att på kort tid ha slussats runt, och vi funderar på hur vi ska kunna göra livet lite roligare för honom.

Inte så värst glad.

I natt pep Randy ynkligt och Yxel klev upp ur sängen för at gå dit och hålla honom sällskap. Men idag har Yxel inte alls visat sig från sin smidigaste sida, han har fräst (!) en massa, vi har aldrig hört honom fräsa så mycket sammanlagt under hela den tid som vi har känt honom. Det kan vara för att Randy är så mycket större än de små kattungarna som var här förra gången, så Yxel kanske inte riktigt har förstått än att Randy bara är en liten rädd kisse på insidan. =( Nåväl, Yxel är en godmodig katt och han kommer säkert att komma till sans när den första rädslan har lagt sig.

Men hur får man en deppig kisse glad igen? Vi funderar vidare.